Utsikter

Gårdagens regn har dragit vidare. En ny dag på en ny plats. Vi är vid Medelhavet och snart är det dags för
nya upplevelser. Här är utsikten från vår terrass.

Bergsguiden Eva-Lotta

Idag skulle vi göra en bergvandring. Sedan några dagar hade vi köpt en bok med olika leder i bergen. Vi hade valt ut en led som inte såg alltför jobbig ut, inte för mycket stigning och som inte var alltför lång.Vårt val blev tur nr 10 "La réserve de Jujols".Turen var 8.5 km lång med en stigning på 415 meter och skulle ta 2 timmar och 50 minuter. Vi tog bilen och körde den korta sträckan till byn Jujols. Vägen var bra tills det var 5 km kvar, då smalnade vägen av och den började klättra upp för bergssidan. Chaufför var den lite mesiga mannen som inte tycker om höjder och branta stup. Dessa 5 km har nog aldrig tagit så lång tid tidigare. Vi kom i alla fall fram till byn och parkerade vid byns kyrka. Efter att ha packat ryggsäckarna med lite proviant och vatten bar det iväg. Bergsguiden som är lite bättre på franska än hennes make tog täten med den franska guideboken i näven. Den snälla mannen följde bara med och frågade lite fint om vi var på rätt väg. Inga problem blev svaret från dagens bergsguide. Vi hade ju hittat gula markeringar som vi skulle följa. Det är inte helt rätt att hitta dessa markeringar som bara är små målade sträck på något träd eller på någon sten. Några riktiga markeringar fanns inte. Man kan undra vad fransmännen tänker med ibland. Vid ett flertal tillfällen fick vi verkligen söka för att hitta dessa gula markeringar och vid några tillfällen fick vi faktiskt gå tillbaka för att hitta dessa. Vi gick och gick och det bara fortsatte uppför och vi började verkligen undra om vi var på rätt väg. När vi gått drygt 2 timmar och vi inte såg något slut på stigningen började vi förstå att något var fel. Vad skulle vi göra, det var bara att fortsätta. Vi hade ju i alla fall de gula markeringarna att gå på. Efter ca 3 timmar kom vi upp på en topp där det fanns en liten "refuge" en liten övernattningskoja i sten. Vi stannade till och åt lite frukt och drack vatten. Nu var vi verkligen uppe på toppen och efter några minuter hittade vi den 1:a riktiga skylten där det stod Jujols 1 timme och 40 minuter. Det var skönt att veta att vi inte var helt vilsna även om vi förstått att vi gått fel väg någonstans. Nu började vi i alla fall att gå nedför och för första gången var det en liten bilväg även om vi aldrig skulle kommit på idén att åka bil där. Den trevliga vägen tog dock slut och nu började en kraftig stigning nedför på en mycket smal och slipprig stig. Det var lite pirrigt visa bitar då det var rejält brant och med stup efter stigen, tyckte i alla fall mannen. Vad bergsguiden tyckte framkom inte. Efter ett tag såg vi byn i dalen och då gick det lättare att gå den sista biten ner till byn. Väl nere i byn gick vi runt lite och upptäckte då att vi redan gått fel när vi lämnade byn. Nere vid kyrkan hittade vi en skylt som talade om att den rutt som vi valt skulle ta 5 timmar och 30 minuter och att stigningen skulle vara 800 meter. Det blev en lite längre bergsvandring än vi tänkt oss och bergsguiden blev avskedad på stående fot. Till guidens försvar skall sägas att det utgick flera leder från byn och alla var markerade på gulmålade sträck på stenar och träd så hur skall man veta om man valt rätt stig. Ibland blir man helt matt när man tänker på hur dessa fransmän tänker, eller kanske inte alls tänker. De borde nog ta en titt hur de svenska lederna är markerade.

Utflykter i Pyréenerna

I går hade Peter bestämt att vi skulle göra en cykeltur till marknaden i Vernet-les-Baines. Under natten blåste det väldigt mycket och efter frukosten var det fortfarande väldigt blåsigt så vi bestämde oss för att ta bilen i stället och ta en promenad efter marknaden. Det visade sig att marknaden var ca 5 stånd så den var snabbt avverkad. I stället gick vi in på turistinformationen och hittade flera olika vandringsleder som utgick från byn. Vi valde en tur som heter "Découverte de la Vallée" som var 9,5 km och som skulle ta 2 timmar och 50 minuter. Vi betalade 1 EUR och fick en karta och en detaljerad beskrivning på engelska.Vi begav oss iväg efter en kopp kaffe på torget. Det var en solig dag och efter den första stigningen fick vi byta till kortbyxor. Det var härligt att få röra på sig och utsikten över dalen var hänförande. När vi avverkat ungefär halva turen kom vi till en by som heter Corneilla-de-Conflent där vi köpte en läsk och en kokostopp. Från byn var det en kraftig stigning och vi passerade flera platser med ytterligare hänförande utsikt. När vi var tillbaka till byn var klockan nästan 14.00 och det var tid för lunch. Vi hade med oss en matsäck så vi lämnade byn för att hitta någon trevlig plats att stanna på. Vårt val blev Eus en av Frankrikes vackrastes byar. Eftermiddagen tillbringades i byn med ett glas rosé och en hänförande utsikt.

En av de mest berömda utflykterna i området är en tur med Train Jaune. Eftersom morgonens vädergenomgång lovade soligt väder bestämde vi oss för att ta en tur. Vi valde att stiga på i Villefranche Vernet-les-Baines som är en av ändstationerna. Vi köpte en ToR-biljett till Latour-de-Carol Enveitg som är den andra ändstationen. Resan dit skulle ta 3 timmar även om sträckan bara var 63 km så det gick inte fort. Den första halvan kännetecknades av branta stup, djupa raviner och hisnande vyer. Sedan kom vi upp på en högplatå och där passerade tåget sin högsta punkt 1.592 möh. När vi kom till slutstationen så hade vi 2.5 timmar tills tåget skulle gå tillbaka. Vi valde att tillbringa tiden med att äta en 3-rätters lunch med vin. Efter en sådan lunch blir man väldigt trött och vi försökte sova lite på tåget tillbaka men det skumpade väldigt så det blev lite si och så med detta. Det var en väldigt trevlig tur men det hade räckt att åka tåget i en riktning. Det går bussar så ett bättre alternativ hade nog varit att ta tåget i en riktning och bussen i den andra.

Cantobre

Vi har tagit semester och förflyttat oss söderut i Frankrike. Vårt första stopp på resan blev Cantobre som ligger i regionen Midi-Pyrénées, departementet Aveyron. Cantobre är en liten väldigt mysig, gammal by som hänger på klippkanten nästan. Vi hyrde ett litet hus med en strålande utsikt över dalen. Vi stannade bara i tre nätter denna gång men kommer troligtvis att återvända, det finns mycket att upptäcka i området..

Vår första dag ägnade vi oss åt kanotpaddling i Gorge du Tarn. Vi hade väldig tur med vädret även om det var en aning svalt på morgonen endast +4. Men solen strålade från en klarblå himmel och temperaturen steg snabbt till behagliga +23 -24. Vi startade vår kanottur från Sainte-Enimie ännu en liten mysig bergsby, väldigt gammal med massor av historia och en av de vackraste byarna i Frankrike. Det finns totalt 157 byar i Frankrike som kallas de vackraste varav i Midi-Pyrénées 31 st. Och tydligen blir det fler hela tiden. Nåja fin var den och vår kanottur startade där.

Glada i hågen gav vi oss iväg. Det var inte mycket vatten och kanotuthyraren lovade att det inte var så strida strömmar. Men man måste tydligen hålla utskick efter stenar när man åker nedför en liten fors. Jag var inte så bra på det så nästan i den första blev det ett ofrivilligt dopp och en blånad på ena skenbenet som påminnelse. Tur att det var varmt och att vi hade en tunna med våra grejer i. Fick byta till baddräkt tills shorts och linne torkade.

Turen slutade i La Maléne där vi gick upp och tog en öl medan vi väntade på att bli upphämtade av kanotuthyraren som kom med buss och kärra. Vi var ganska många som åkte tillbaka men det var ingen trängsel på Tarn utan vi hade en trevlig och skön dag, trots ofrivilligt bad.

Dag 2 bjöd inte på lika fint väder. Molnen hängde lågt över bergen men det var varmare på morgonen. Vi tog en biltur i Tempelriddarnas spår. Det finns mycket att upptäcka i området som de har lämnat efter sig. Första stopp blev La Couvertoirade ännu en av de vackraste byarna i Frankrike. Med Tempelriddar historia och även Malteser-riddarna var där. 

Sen åkte vi runt och tittade lite på området innan vi till sist kom till Roquefort, ni vet där man gör den goda osten. Vi gick en guidad tur på det största av företagen Société. Det var en trevlig tur med både animationer och filmvisning. Och den avslutades med den obligatoriska provsmakningen och inhandling av ett paket med deras 3 ostar; 1863, Cave de Templiers och Caves Baragnaudes.

Sen var vi trötta och körde tillbaka mot Cantobre. På vägen stannade vi i en by och handlade kvällsmat. Först till slaktaren och köpte en biff och aligot som är ett slags potatismos med vitlök och smält ost. Sen till boulangeriet för efterrätten en liten citronpaj och en chokladbakelse.

Foire aux vins 2012

Så var det dags igen. Knappt har "La rentrée" slutat innan det är dags för "Foire aux vins". Jag kommer inte att skriva om "La rentrée" eftersom det redan är gjort av både Karin som skriver Brev från Servian och Jorge som skriver Bloggen om Languedoc på ett alldeles utmärkt sätt.

Här kommer det åter igen att bli en beskrivning av ett favorit ämne: Vin. Nu i början/mitten av september börjar alla vinmarknader på varuhusen. Det kommer tjocka kataloger med bara vin där man kan välja de man vill ha. Allt efter område (bara franska naturligtvis) vilka druvor, lagringstålighet, betyg av Parker, vilka som vunnit priser på diverse vinmässor och priset naturligtvis.

Peter har suttit i flera dagar och prickat för favoriter, nästan som ett barn till jul med julklappskatalogerna. I går eftermiddag åkte vi till Geant Casino för Peter hade markerat flera bra val där. Deras Foire aux vins startade redan förra veckan och kanske var det därför som vi bara hittade några av de viner som vi ville ha. En lite besviken Peter var det som fick vända hem med "bara" ett par lådor vin.

Desto gladare blev han dock när vi åkte till Auchan som öppnade sin vinmarknad idag. Hela vagnen full med Bordeaux viner, som är lagringståliga och samtliga kan sparas i minst 5 år. 

Alla förs nogsamt in i ett excel-ark så min käre make kan hålla reda på sina dyrgripar.

Självklart måste även jag göra några inköp, de var dock av det mer blygsamma slaget. 

En flaska Vigne des Loups som valdes p g a den ovanliga flaskformen och etiketten. (kvinnligt?) och en låda med vitt Alsace-vin och druvan pinot gris. En favorit druva och vinet kan lagras i upp till ett år, så jag kan njuta till någon god fiskrätt kanske i vår också.

Men det gick ju ganska geschwind

Strax innan avfärden tillbaka till Frankrike i våras så köpte vi en bil. En bil att köra ner med men också för att behålla här i Frankrike. Vi valde naturligtvis en fransk bil, det är enklare med reservdelar och annat. Det blev en Peugeot 807, p g a att den är 7 sittsig.

Tanken var hela tiden att registrera om den till fransk men tiden gick och vi fick inte "ändan ur vagnen".

Tills nu i början av augusti när vi helt enkelt sa, nu gör vi det. Vi började med att gå till "Mairiet" borgmästarkontoret för att höra vad vi behövde för dokument.

Enligt vår sekreterare Mme Durand så behövde vi registreringsbevis naturligtvis, en kopia på Peters körkort eftersom det var han som var registrerad på bilen, ett dokument som vi fick av henne där vi skulle fylla i vissa saker, en elfaktura som verifierade att vi hade hus i Frankrike och ett CCE; Certificat de conformite Europeen från återförsäljaren i Sverige.

Efter att ha ordnat allt detta åkte vi så en onsdagsförmiddag in till Perfecturen i Poitiers för att fixa det hela. Helt säkra på att det skulle gå vägen var vi ju inte. Eftersom det var augusti och runt lunchtid var det inte läng väntan endast 2 nummer före oss. Damen i luckan tittade igenom våra papper och så kom naturligtvis det vi väntade oss; Il manque deux documents. Det saknas två dokument. 

Det hon också behövde var ett dokument från Skattekontoret här i Frankrike att momsen var betald och ett papper att bilen hade genomgått en fransk besiktning. Ok, det var väl inte så konstigt egentligen. Vi åkte direkt till Skattekontoret och fick sagda dokument. Först trodde vi att det skulle bli trassel eftersom bilen köptes av en privatperson och det enda kvitto vi hade var en handskriven lapp på svenska, men det gick bra. Mannen på Skattekontoret var förstående.

Hemma igen ringde jag direkt till bilbesiktningen i Chauvigny; Control technique. Döm om min förvåning där damen i telefonen sa; Kan ni komma i morgon kl 16. Jo då det kunde vi. Besiktningen gick bra, bilen fick 2 anmärkningar men behövde inte besiktigas om.

På fredagen alltså endast 2 dagar efter första försöket åkte vi åter igen in till Perfecturen och denna gång var damen nöjd med de dokument vi kunde prestera. Och vi åkte därifrån med ett tillfälligt "Carte Gris" som registreringsbeviset heter här. Och ett löfte om att det riktiga skulle komma med posten efter 2 - 3 arbetsdagar, vilket det också gjorde.

Sedan var det bara att beställa tid på verkstan, det är de som gör och sätter ditt skyltarna. Samtidigt fick de ta hand om de två anmärkningar som vi fått på besiktningen, bromsskivorna fram och vindrutespolningen som inte fungerade. Voila nu är bilen fransk igen.