Deconfinement

Deconfinement = avisolering? vad är det?

Vi börjar närma oss slutet av vår karantän. Idag är det dag 53, 7 veckor och 4 dagar. På måndag

släpps vi fria! Eller nästan i alla fall. Det kommer fortfarande att vara många regler att följa.

Hålla avståndet, självklart. Vi får gå ut på ett helt annat sätt än innan och vi behöver inte ha 

med oss det ifyllda dokumentet längre. 

Vi prenumererar på en lokal tidning och där har det varje dag funnits en blankett att klippa ut. Så vi har sparat papper och toner. 😄

Fler och fler butiker öppnar upp, dock inte köpcenter över 40.000 kvm,

Vi får åka 100 km fågelvägen från vår bostad. Inom vårt Vienne får vi dock åka längre.

  Det är bara om vi ska passera en departements gräns som den regeln gäller.

Grupper på max 10 personer är tillåtna. Alla stora evenemang är inställda.

Den stora attraktionsparken Le Futuroscope är tillsvidare stängd.

För tillfället tom 14 juni men det kommer nog att förlängas.

Så livet kommer att bli lite lättare. Men vår resa till Stockholm på måndag 

är inställd sedan länge. Vi skulle verkligen behöva åka, nu får vi troligtvis överlåta 

till våra barn att ta hand om våra saker i förrådet. Om vi inte lyckas ta oss

till Sverige innan sista juni. Vilket just nu verkar ogörligt.

Men vi gläds åt en fantastisk fin trädgård. Vi har haft fullt upp med allt möjligt.

Peter har jobbat på med fönsterluckor. Slipat, lagat, målat. Till och med gjort 2 st 

nya då de gamla var för ruttna för att lagas.

Vi har gjort ett nytt projekt på gaveln av Ladan som jag är sjukt stolt över.

Poolen är rengjord efter vintern. Behöver bli lite varmare innan den invigs,

då vi är ena riktiga badkrukor.

 

Vi har också roat oss med att plocka jordgubbar på en närbelägen plantskola/självplock. Det blev en hel massa sylt av de bären. Årets flädersaft är klar och infryst. Och jag har fått till

ett hyggligt surdegsbröd. Äntligen.

Så jag vi har egentligen inte haft det långtråkigt. Vi har varit fullt sysselsatta. 

Det värsta är nog att allt är så ovisst. När kan vi göra det? När är det över?

Ingen vet, alla bara spekulerar. En väldig massa människor tror och har åsikter.

Vi kommer i alla fall att få ställa om våra liv i fortsättningen, det är det 

ingen tvekan om. Kanske blir det till det bättre. Vem vet?

Jag vet i alla fall att jag saknar våra barn och barnbarn,  våra vänner och att

få umgås. Att få ta mig till havet och se vågorna. Att gå en vandring i

bergen eller i en susande skog. Och det hoppas jag att vi snart kan göra igen.

Ett dopp i poolen kan det kanske bli om vädret blir lite varmare snart. 

Och jag hoppas att det inte blir ett bakslag nu när mer öppnar upp. 

Jag är helt klart färdig med att sitta i karantän.

 

Det nya vanliga

Livet i coronakrisen, hur är det? Vad gör vi? Hur tänker vi?

Idag är det dag 33 i karantän för oss. Det går bra men det är inte ett liv jag vill 

ska fortsätta så här. Inte var det så här vi hade föreställt oss våren 2020.

Fredagen den 13 mars var en fin dag. Vi var i Granada, hade besökt Alhambra

dagen före. Den här fredagen åkte vi till en vandringsled i Sierra Nevada.

Det var fantastiskt härligt och vi njöt. När vi nästan var tillbaka vid bilen stannade

vi och drack var sin öl och åt en liten tapas.

Föga anade vi att vi drygt 2 dygn senare skulle vara tillbaka på La Pomme d'Or,

efter att nästan ha flytt hals över huvud från Spanien.

Men jag började känna ett litet obehag och läste på nyhetssajter och googlade.

Något var fel det kände jag. 

På kvällen gick vi ut och en en god middag i Granada. Vi hade en väldigt trevlig kväll.

Dagen efter skulle vi lämna Granada och återvända till vårt hyrda hus i 

Alhaurin el Grande. Men innan vi lämnade Granada tänkte vi handla ett lokalt vin

som hade druckit på en bar. Men affären där vi tänkte handla öppnade inte, så

även andra butiker och vi frågade i grannbutiken varför. De sa att det var på

gång med restriktioner i Spanien och att många butiker nog skulle hålla stängt.

När vi checkade ut från hotellet, frågade vi receptionisten om det fanns några 

restriktioner men hon förnekade det.

På vägen tillbaka stannade vi i Nerja för att äta lunch. Och då började vi 

alla förstå att det kanske var dags att packa ihop.

Även vänner vi hade kontakt med gav oss rådet att ge oss iväg.

Vi återvände till vårt hyrda hus och började att packa ihop. Och på söndags-

morgonen satt vi oss i bilen för en underlig hemfärd på nästan öde vägar.

Dagen efter kom beskedet att även Frankrike utlyste nödläge med 

 karantän från den mars. Och nu har det gått nästan 5 veckor.

Ja, jag vet vi tillhör de privilegierade. Stort hus, stor trädgård. Vi är friska och

 vi har varandra. Men vi reagerar helt olika. Peter trivs, jobbar på med allehanda

projekt. Vi har en daglig rutin även om vi går upp sent, men vi går också

och lägger oss sent. Kvällarna avslutas alltid med några avsnitt av någon

serie på Netflix eller CMore. 

Vissa dagar går det bra. Andra är jag nästan handlingsförlamad och orkar 

inte ta tag i saker. Igår letade jag fram ett korsord jag köpt av äldsta

barnbarnet som sålde jultidningar förra året. Det kändes skönt att få 

använda huvudet lite.

Vi har haft väldigt bra väder sedan vi kom tillbaka. Men i fredagskväll kom

det utlovade åskvädret. Det gick snabbt över men det var välbehövligt 

med lite regn. Även idag har det kommit några skurar.

Men det är underligt hur vi fungerar. Nu när jag har all tid i världen, så 

har jag svårt att komma igång med saker jag trodde att jag ville göra.

Det kanske krävs lite självrannsakan. 😁😁😁😁

Idag har jag ialla fall kokt lite saft av rabarber och svarta vinbär som vi 

hade i frysen. Vår goda flädersaft är slut och det dröjer säkert en

månad tills det är dags att göra ny, så vi behövde en ny törstsläckare. Ja det

blev två sorters saft, inte en blandning.

Peter jobbar på med de nya fönsterluckorna han håller på att göra till 

fönstret mot gatan. De gamla har ruttnat sönder och går inte att laga. 

Vi får väl se hur det här året blir och när vi kan återgå till det "normala". 

Eller kommer vi att göra det? Vad kommer det nya normala att vara?

Troligtvis inte som det var före Covid19.

En dag under corona pandemin

Livet går sin gilla gång, även under corona pandemin. Idag är det 

dag 22 av vår karantän.Vissa dagar går väldigt fort

vilket är förvånande för mig. Men vi hinner med mycket just nu.

Idag åkte vi på vår veckoinhandlingstur. Intressant ord finns inte i Svenska

Akademins ordlista kan jag meddela. 😁

Efter lite efterforskningar har vi upptäckt att det är möjligt att handla på

"vårt" byggvaruhus Leroy Merlin. Inte medelst ett fysiskt besök men online

och sedan avhämta det själva. Vi gjorde vår beställning igår. I normala fall

ska det vara möjligt att avhämta ordern efter 2 timmar. Så är inte fallet just nu.

Vi fick en tid idag kl 9.15 för avhämtning.

Så vi ställde klockan (ja vi sover länge 😴) och åkte till Chasseneuil-du-Poitou där

varuhuset ligger. Vi blev hänvisade till plats 1. Nästan genast kom det ut en man 

med våra beställda varor och ställde bakom bilen. Bara att lasta in, så smidigt.

Nu kan vi måla planket runt poolen, härligt.

När vi ända var i området, som är som ett stort shopping-område, passade

vi på att handla inför påsken. Vi åkte upp till Grand Frais en underbar affär

med en massa härliga varor. Men tyvärr i en högra prisklass. Där fick vi inte

gå in tillsammans. Så jag gick in i mataffären och Peter in på det intilliggande

bageriet Marie Blanchère. Big Mistake. 😟

 

Släpp aldrig in Peter ensam på ett bageri. Nåja han handlade även vår favorit, Pain Nordic

Riktigt smarrigt är det.

Jag handlade gravad forell, med en tvist.

Sedan handlade vi resten på Auchan strax bredvid. Egentligen så var vi inte tillåtna

att gå in två tillsammans. Endast en person per vagn! Men det var ingen som sa något.

Vi hade plasthandskar och  jag hade mitt nysydda munskydd. Lite konstigt kändes det 

och jag fick vänja mig vid att andas genom det, men helt ok för en stund i affären.

Peter gick in utan mask och det var väldigt blandat både hos kunder och personal

vilka som hade masker. Däremot kassan var väl inplastad.

Vet inte om ni ser vår kassörska det var knappt vi gjorde det Men det är väl bra 

för personalen att alla kunder hålls på avstånd.

Nu har vi fyllt på med färska varor och klarar oss en vecka till. 

Nu väntar vi spänt på vad som kommer att meddelas från den franska

regeringen om karantänen. Det är idag 8 dagar kvar på den innevarande.

Vi är övertygade om att den kommer att förlängas, inget vi hoppas på men...

 

 

 

Karantän

Det var ett tag sedan jag skrev sist, nästan 5 år. Tiden går. Och nu är det coronatider 

och vi här i Frankrike sitter i karantän. Och har gjort så sedan den 17 mars.

Känns som en anledning att damma av bloggen igen.

Det är inte kul att sitta i karantän. Även om vi inte lider på något sätt. 

Vi är friska och krya och rörliga. Men begränsade i vår rörlighet utanför tomtgränsen. 

Det är skönt att vi har en stor tomt.

Vi har inga problem med att hålla oss sysselsatta. Trädgården och husen

kräver underhåll och tillsyn. Vi har rensat ogräs, Peter har slipat och målat

grinden, vi har klippt buskar och gräs. Ställ i ordning på poolterrassen efter vintern.

Städat garaget och frostat av frys och inventerat vad som skall ätas upp.

Tvättat och sett över vad som kan behövas kompletteras med inför säsongen.

Men sen är det ju det där med att vi inte får gå ut. Ok vi får gå ut, för att handla

det nödvändigaste (vad är det?) på närmaste livsmedelsbutik och åka till Apotek och

 akutbesök hos läkare. De som jobbar med viktiga jobb där det fortfarande är

 möjligt får göra det. Och vi får gå ut och röra på oss också men inom en radie av 

1 km från vårt boende i max 1 timme om dagen. Och vi måste alltid 

fylla i ett speciellt papper med namn, adress, när och var vi är födda 

(vad nu det har med saken att göra), och datum och klockslag när vi lämnade 

vår bostad. Tjolahopp vad kul.

Ibland får jag en karantändipp och tycker synd om mig själv. Särskilt när jag också

får en släng av ryggskott (efter flitigt rensande av ogräs) till råga på allt.

Då städade vi köket för att pigga upp oss.

Det är bra att ha en lång man när det skall torkar på överskåpen.

Idag blev jag dessutom glad igen. Vi åkte och provianterade lite inför veckan.

Andra gången sedan den 17 mars. Förra gången vi åkte iväg prövade vi att 

gå in på det lokala gardencentret Gamm Vert för att köpa planteringsjord

och lite täckbark när vi ändå passerade det på vår väg till affären.

Men de fick endast sälja djurfoder och matvaror!!!

Döm då om min förvåning när livsmedelsbutiken vi brukar handla på

LeClerc fick sälja jord och täckbark, fröer och plantor och andra 

trädgårdsattiraljer förutom mat. Vad är skillnaden?

 Nåja jag blev glad i alla fall en stund..

Tyvärr kommer vår karantän att förlängs. Från början var det till i morgon 

men i fredags blev det förlängt till den 15 april. Fy bubblan vad trist.

Jag längtar efter att hänga cyklarna på bilen och ta en tur till något trevligt

ställe, som La Rochelle eller upp till Loire. Träffa våra goda vänner A och W 

bor en dryg timme härifrån. Kanske på en påskmiddag.

Bara en tur till dechetteriet (återvinningsstationen) vore trevligt

men det är också stängt. 

Hondan också detta coronavirus.

Det doftar så gott i vårt kök

I helgen fick vi ett mail från Self fraise. Det är självplockningen för jordgubbar.

De hade öppnat för säsongen. Vi älskar jordgubbar så i eftermiddags åkte vi till Bignoux där den ligger.

Vi har plockat jordgubbar så tidigt som den 7 maj något år så i år är det rätt sent för premiär.

Det var torrt i jordgubbslandet och en hel del omogna gubbar också. Men de som var mogna var söta och goda. Fasta i köttet. Vi plockade var sin hink, totalt blev det 7,3 kg.

Ikväll kokte jag bara så vi får lite sylt till frukost. Det är en av mina favoritsylter med stjärnanis och vanilj, så mumsig.

Det doftar så gott av jordgubbar, vanilj och anis i vårt kök.

Men även utanför köket doftar det ljuvligt.  Precis utanför vår dörr växer en kaprifol som nu på kvällen sprider väldoft till vår gård.

Nu börjar det likna något

Vi kom hem till La Pomme d'Or sent i år. Den sista mars landad vi efter att ha varit ovanligt länge i Sverige och jobbat. Dessutom var det lite annat att ta hand om.

Sedan vi kom hem har det varit full fart hela tiden, vänner på besök, "vanliga" gäster, golfgäng på besök och en skrivarkurs. Städning och tvätt efter vintern. Och ja en liten tripp ner till Languedoc har vi hunnit med. Men det som har varit eftersatt är trädgården och köksträdgården.

Men efter 3 dagars hårt arbete med att rensa och plantera är vi nu dels ganska ledbrutna men också väldigt nöjda. Vi får hoppas på en stor skörd nu med våra ekologiska plantor som vi har köpt genom vår granne Sophie. Vi har stora förväntningar i år.

Det här praktiska redskapet fick vi låna av grannarna och det underlättade rensandet i landet avsevärt.

Inte bara trädgårdslandet fick lite omvårdnad också häcken bakom landet blev ansad.

Det är skönt att vi är egen bambu till stödpinnarna.

Här ska det bli (förhoppningsvis) pumpor, squash, tomater, gurkor, paprikor, auberginer.

Fortsättning följer......

En liten tur på Vienne

Vi fick en eftermiddag ledigt och hade länge tänkt att vi skulle ta en kanottur på floden.

Vid Parc de Cremault i Bonneuil Matours ca 3 km från oss finns det en kanotuthyrare som heter La Fourmy  (myran). För flera år sedan tog vi en tur med dem från Chauvigny till "vår" bro vid Bellefonds. Flera gånger har vi tänkt att vi ska göra om det men ta en annan tur men det har inte blivit av. De försökte få oss att ta samma tur igen men vi ville se hur det ser ut norrut längst med floden. Därför startade vi vid badplatsen i Parc de Cremault och paddlade norrut.

Tyvärr har vi inga bilder från själva turen eftersom vi inte vågade ha telefonen framme. Ända stället där jag tyckte att det var lite otäckt var strax efter start efter bron i Bonneuil-Matours där det vid Moulin de St Mars är ett ställe där det forsar rätt rejält och vi fick lyfta kanoten över. Annars var det en väldigt trevlig tur.

Strax efter Moulin de Chitré vid Vouneuil-sur-Vienne stannade vi för fika-paus. En man och en kvinna som var ute i en båt och fiskade ropade till oss. "Är motorn trött?" Ja svarade vi den behöver kaffe.

Sen kände vi oss lite stressade och paddlade på eftersom kanot-uthyraren sagt att han skulle hämta oss efter 2 1/2 timme i Cenon-sur-Vienne. Hade vi vetat att han skulle bli försenad hade vi kunnat ta det lite lugnare.

Ca 12 km och 2 1/2 imme senare var vi framme vid upphämtningsplatsen. Det låg redan 3 kanoter i Le Mini Port de Cenon när vi kom dit. En holländsk familj som hade kommit före oss. Det finns en liten uthyrning av elektriska båtar där och de har glassförsäljning så vi tänkte glada i hågen att vi kunde få var sin glass, men blev besvikna. Det fanns bara några läskiga isglassar kvar. Tyvärr fick vi vänta en stund på vår upphämtning. Han var försenad. Först 10 i 18 kom han och då hade vi väntat sedan 20 i 17. Men det var den enda smolken i bägaren. Förutom glassen då.

Medan vi väntade fick vi sedan denna lilla krabaten i gräset i parken.

Kändes som han var ute på äventyr på fel tidpunkt. 

Det var trevligt att få en bild av hur det ser ut från floden norr om oss. Det var lugnt, lummigt, grönt. En del fiskare men annars var vi ganska ensamma större delen av tiden. Kommer nog att ha lite träningsvärk i armarna i morgon.

En ledig dag

Oj vad tiden går, det är 2 månader sedan jag skrev något sist här. Har inget att skylla på mer än att jag har saknat inspiration kanske eller? Nja jag vet verkligen inte varför.

Men nu kände jag att det är dags igen att uppdatera er på vad vi gör. Och då blir det naturligtvis bilder från en liten dagstur vi gjorde igår. Bara förströelse igen.

Vi har det ganska intensivt periodvis med lugna dagar där emellan. I lördags var det byte av gäster i Stallet och på Vinden. Alltså städning, bädda rent, tvätt av lakan och handdukar, torka dessa lakan och handdukar och sedan mangla/stryka de samma. Gästerna som kom på lördagen, stannade 2 nätter och sedan var det samma procedur i måndags.

Men i går tog vi ledigt, jag var klar med all tvätt och strykning och vi kände för att röra på oss. Det blev en tur upp till Loire-floden för en cykeltur. Nu hade vi inte jättetur med vädret eller jo det kanske vi hade, det kom några skurar på förmiddagen och sen eftermiddag, annars var det växlande molnighet och ca 20 grader varmt. Rätt ok för en cykeltur.

På vägen upp stannade vi på två ställen. Först i en liten by som är känd för sina korgarbeten. Villaines-Les- Rochers. Det fanns korgmakare överallt. Vi stannade och tittade på korgarna hos Cooperative Vannerie de Villaines. Väldigt fina saker. Blev inget inköp dock eller foto taget. Det glömde jag.

Sen stannade vi i Azay Le Rideau. Fin liten by med ett fint slott som vi besökte förra året. Vi hade tänkt att starta vår cykeltur därifrån men det började dugga, så vi köpte en baguette till vår picnic och tittade lite i affärer. Sen slutade det att regna så vi kunde sitta vid floden och äta.

Vi startade sedan vår cykeltur från Langeais, där det naturligtvis finns ett slott. Det går en fin cykelväg söder om floden. Det är inte enbart för cyklar men det är en mindre väg med nästan ingen biltrafik så det var ok.

Det är ca 10 km till Villandry, där det finns ännu ett slott att besöka vilket vi har gjort en gång för flera år sedan. Där stannade vi för vätskepaus.

Sen cyklade vi tillbaka till Langeais och hängde upp cyklarna på bilen och körde till Tours. När vi kom dit började det regna lite igen men det gjorde inte så mycket. Vi hade paraplyer och gick i affärer. Sista dagen på sommarrean och vi fyndade båda två lite nya tröjor.

Vi åt middag innan vi åkte hem igen på en väldigt trevlig restaurang och vi blev mer än nöjda med maten.

Oj glömde ta ett kort innan vi började att äta. Vi delade på en förrätt. Foie gras med rostat bröd. Det var tur att vi inte tog vars en för det var väldigt mäktigt men super gott.

Till huvudrätt tog vi samma rätt bägge två, grillad tonfisk med vildris och andalusisk sås. Väldigt gott.

Till dessert delade vi på en café gourmand och sen var vi väldigt nöjda.

Den trevliga restaurangen heter Le Zinc och ligger alltså i Tours, kan verkligen rekommenderas.

Sen åkte vi hemåt trötta men belåtna efter en fin dag.

On a profité du beau temps ce week-end

Helgens väder var exceptionellt bra, ljuvliga sommardagar som var tvungna att utnyttjas maximalt. Med 

en cykeltur för att 

njuta av hav

  

goda nyupptagna ostron

solen och vyerna

folkliv, båtar och en massa cyklar

och en fantastisk solnedgång. Känns som sommaren har kommit.

Och ute var himlen alldeles blå.....

Ibland känns det lite tokigt när vi har planerat något inomhusjobb och så blir det så fint väder. Men som tur är har vi ofta fint väder och de närmaste dagarna verkar också bli bra. Detta mycket tydligen tack vare den där jetströmmen som för tillfället har halkat lite för långt söderut men just nu verkar vara på en optimal plats för oss.

Så här blå himmel hade vi idag.

 I vilket fall som helst så hade vi tänkt oss en kreativ köksdag idag och det blev det verkligen. Det blev en hel massa godsaker gjorda idag.

Först gjorde jag yoghurt fast det gör jag ju var och varannan dag.

Sen blev det en sats knäckebröd, det är bra att ha en burk med sådana när färskt bröd saknas.

En plåt med pistaschfocaccia att ha till utflyktsbröd.

Därefter kom det som vi egentligen hade bestämt oss för att göra idag. Korvtillverkningen. Efter kursen vi gick i vintras i Sverige har vi fått blodad tand för att göra korv.

Salsiccia

Idag blev det chorizo och salsiccia med fänkål.                             

Chorizo

Men det var inte allt, vi hann med lite till.....

Peter gjorde en stor sats med fläderblomssaft.

Och så blev det ravioli med spenat- och ricottafyllning.

Dagens middag blev väldigt god...

Raviolin med pannbiffar gjorda av rester av korvfyllningen och en god tomatsås. Lyxigt och väldigt, väldigt gott.

Sen gick vi ut och vattnade i trädgården.