Deconfinement

Deconfinement = avisolering? vad är det?

Vi börjar närma oss slutet av vår karantän. Idag är det dag 53, 7 veckor och 4 dagar. På måndag

släpps vi fria! Eller nästan i alla fall. Det kommer fortfarande att vara många regler att följa.

Hålla avståndet, självklart. Vi får gå ut på ett helt annat sätt än innan och vi behöver inte ha 

med oss det ifyllda dokumentet längre. 

Vi prenumererar på en lokal tidning och där har det varje dag funnits en blankett att klippa ut. Så vi har sparat papper och toner. 😄

Fler och fler butiker öppnar upp, dock inte köpcenter över 40.000 kvm,

Vi får åka 100 km fågelvägen från vår bostad. Inom vårt Vienne får vi dock åka längre.

  Det är bara om vi ska passera en departements gräns som den regeln gäller.

Grupper på max 10 personer är tillåtna. Alla stora evenemang är inställda.

Den stora attraktionsparken Le Futuroscope är tillsvidare stängd.

För tillfället tom 14 juni men det kommer nog att förlängas.

Så livet kommer att bli lite lättare. Men vår resa till Stockholm på måndag 

är inställd sedan länge. Vi skulle verkligen behöva åka, nu får vi troligtvis överlåta 

till våra barn att ta hand om våra saker i förrådet. Om vi inte lyckas ta oss

till Sverige innan sista juni. Vilket just nu verkar ogörligt.

Men vi gläds åt en fantastisk fin trädgård. Vi har haft fullt upp med allt möjligt.

Peter har jobbat på med fönsterluckor. Slipat, lagat, målat. Till och med gjort 2 st 

nya då de gamla var för ruttna för att lagas.

Vi har gjort ett nytt projekt på gaveln av Ladan som jag är sjukt stolt över.

Poolen är rengjord efter vintern. Behöver bli lite varmare innan den invigs,

då vi är ena riktiga badkrukor.

 

Vi har också roat oss med att plocka jordgubbar på en närbelägen plantskola/självplock. Det blev en hel massa sylt av de bären. Årets flädersaft är klar och infryst. Och jag har fått till

ett hyggligt surdegsbröd. Äntligen.

Så jag vi har egentligen inte haft det långtråkigt. Vi har varit fullt sysselsatta. 

Det värsta är nog att allt är så ovisst. När kan vi göra det? När är det över?

Ingen vet, alla bara spekulerar. En väldig massa människor tror och har åsikter.

Vi kommer i alla fall att få ställa om våra liv i fortsättningen, det är det 

ingen tvekan om. Kanske blir det till det bättre. Vem vet?

Jag vet i alla fall att jag saknar våra barn och barnbarn,  våra vänner och att

få umgås. Att få ta mig till havet och se vågorna. Att gå en vandring i

bergen eller i en susande skog. Och det hoppas jag att vi snart kan göra igen.

Ett dopp i poolen kan det kanske bli om vädret blir lite varmare snart. 

Och jag hoppas att det inte blir ett bakslag nu när mer öppnar upp. 

Jag är helt klart färdig med att sitta i karantän.