Ariège och Armagnac

Efter en vecka på Canal du Midi var vi utvilade och väldigt nöjda. Men vi hade några dagar till att utnyttja eftersom våra gäster skulle komma först den 9 oktober, så vi bestämde oss för att ta det lite lugnt på hemvägen.

Efter att ha lämnat våra vänner på flygplatsen i Béziers körde vi lite mindre vägar lite syd-väst genom departementet Aude och in i Ariège. Ariège är ett departement i regionen Midi-Pyrénée. I söder gränsar det till både Spanien och Andorra och landskapet domineras av Pyrénéernas bergstoppar.

Det är ett väldigt vacker departement med inte så många invånare totalt bor bara ca 150.000 personer i hela området.

Vi kom på eftermiddagen in i den lilla byn La Bastide-de-Sérou där vi hittade en turistbyrå. Som tur är finns det många sådana i Frankrike. Där hittade vi en liten broschyr om ett chambre d'hôtes ganska nära. Vi ringde och de hade rum för natten. Efter att ha provianterat lite i byn körde vi på väldigt slingriga serpentin vägar upp till vårt sejour för natten. Det var både upp och ner, upp på berget och ner i dalen flera gånger. Till slut kom vi fram till Rougé, ett litet hameau på bergssidan. Där har Evelyn och William, ett brittiskt par ett hus sedan 25 år. Men de har varit bofasta sedan 2001. Ett helt underbart ställe, lugnt, vackert och de är fantastiskt gästvänliga. Vi kan verkligen rekommendera dem och deras chambre d'hôtes http://www.rougeariege.com/index.htm . Vi installerade oss och på kvällen serverade de en 5 rätters middag med produkter från trakten och från deras trädgård.

Dagen efter gjorde vi en utflykt i omgivningarna. Vi tog oss upp högre upp i Pyrénéerna och gick en vandringsled uppe vid Col de Marrous. Vi åt lunch i byn Massat och fick se ett hundra-tal kossor vallas genom byn och orsaka trafikkaos. Vi åkte till huvudorten i Ariège som heter Foix.

Dagen efter var det dags att köra hemåt men vi hade fortfarande tid att ta det lugnt och kunde köra genom det historiska provinsen Gascogne där Armagnac ligger. Naturligtvis var vi

tvungna att stanna för att provsmaka denna ädla dryck. Och det går ju inte att bara provsmaka det blev även några flaskor köpta med hem.

Under hela vår vistelse hade vi fantastiskt väder, lite kyliga mornar men på dagarna var det fantastiskt soligt och skönt. Vi ser fram emot att besöka och utforska detta vackra område ytterligare i framtiden.

En vecka på Canal du Midi med Loriet

Vi har haft en härlig semestervecka på Canal du Midi i södra Frankrike. Tillsammans med goda vänner hyrde vi en kanalbåt för att färdas en bit på kanalen. Det har länge varit en dröm för oss att glida fram på detta världsarv som tog 27 år att bygga mellan 1667 och 1694. Totalt är kanalen 240 km lång men vi åkte bara en del av den.

Vi startade vår resa måndagen den 27 september på eftermiddagen i Carnon strax söder om Montpellier. Efter en kort genomgång av båten och ilastning av vår packning gled vi västerut. Vi hade tur med vädret och njöt av sceneriet längst med kanalen, flamingos, båtar, kitsurfare och musselplockare. Vår Loriet som var 10 meter lång och 5.5 ton tung, var välutrustad med två kabiner och en salong och ett relativt välutrustat kök. Hon var inte snabb men å andra sidan var det mestadels hastighetsbegränsat till 8 knop så det var inga problem. Den första kvällen ville vi hinna fram till Frontignan eftersom bron där bara öppnades 2 gånger per dag kl 8,30 och kl 16,00. Vi la till i gästhamnen just som det mörknade.

Dag 2 gick vi upp vid 8 så vi inte missade broöppningen. Sedan la vi till på andra sidan bron och åt frukost och tog en tur i stan. Sedan fortsatte vi ut på Étang de Thau en lagun strax innanför Medelhavet. Vi började med att gå in till Bouzigues ostron och mussel-huvudstaden för etangen. Där la vi till och gick upp i stan och åt lunch, naturligtvis en skaldjurpalatå vad annars när man är i skaldjurmekat. Sedan fortsatte vi till Marseillan där vi la till för natten. I Marseillan ligger Noilly Prat – vermouth tillverkaren.

Dag 3 gick vi upp i ottan för idag hade vi blivit medbjudna att plocka vindruvor på vingården Brescou. Det har vi redan skrivit om i en tidigare blogg.

Dag 4 fortsatte vi vår färd på kanalen. Vi slussade för första gången under resan, Totalt 6 slussar passerade vi under dagen, bl a en rund sluss i Agde. Lite annorlunda och intressant, Denna kväll la vi till i gästhamnen i Beziers. Sedan tog vi cyklarna och cyklade upp i stan för att handla lite. Här träffade vi också på de enda svenskarna under resan.

Dag 5 började med att vi åkte i en väldigt hög sluss, 6,19 m var skillnaden mellan låg och hög nivå. Dessutom passerade vi idag trappslussen Fonserannes med 7 slussar på rad. Vid lunchtid la vi till i Colombiers där vi tog en cykeltur och till kvällen la vi till i Capestang. Gästhamnen där blev vår favorit. Fint och välordnat. Även i Capestang tog vi en cykeltur och hittade en cave där vi provade lite vin och köpte också lite. Vinbonden hade hemkörning till båten vilket var skönt.

Dag 6 var lite blåsig. Vi hade haft väldigt fint väder hela veckan men sol och värme. Solen sken även idag men det var lite svalare i luften tack vare vinden eller på grund av snarare. Idag tog vi oss till Le Somail . Som har varit ett rast ställe för kanalresande mellan Toulouse och Agde sedan 1700 talet. Här finns en fantastisk bokhandel med gamla böcker och tidskrifter helt underbart och otippat att hitta något sådant här.

Dag 7 var vår första molniga dag, Vi började dagen med att cykla till en ort vid en sidokanal Sallèles d’Aude. Där var det vide-grenier, loppis. Dessutom tittade vi på när andra båtar slussade. Här fick man sköta slussen själv. Det var roligt att se. Tillbaka vid vår båt fortsatte vi vår färd. Vi åkte de sista 5 slussarna och till kvällen var vi framme vid vårt mål Homps.

Dag 8 – åter igen soligt och varmt. Vi städade och packade ihop. Sedan tog vi sista cykelturen innan det var dags att lämna tillbaka båten. Vi har haft en fantastisk vecka på en underbar kanal. Det är inte omöjligt att vi gör om det men då kommer vi nog att åka en annan del av kanalen, ombyte förnöjer.

Vindruvsplockning på Brescou

Klockan ringde i ottan. Det var en frisk, mörk och klar morgon när vi gick upp och åt lite frukost. Det var fortfarande mörk när vi strax innan 7 blev hämtade av Lennart med bussen i Marseillan där vi har ankrat upp båten i gästhamnen.

Efter att ha hämtat upp några andra svenskar i Roujan anlände vi till vingården Brescou i Alignan-du-Vent strax före 8. Solen hade gått upp och strålade från

en molnfri himmel men det var fortfarande svalt i luften men det blev snart varmare, mycket varmare.

Vi fick en genomgång av Peter som förestår vingården så vi visste hur vi skulle plocka de cabernet savignon druvor som vi hade kommit för att plocka. Vi var 20 st svenskar, vissa bofasta i området och andra där på besök. Vi blev utrustade med var sin sekatör och var sin hink och så var det dags att ge oss ut i vinfälten.

Vi kämpade på bra, det blev några klipp i fingrar och ömma ryggar men i stort så klarade vi oss bra. Vi tog en kaffepaus vid 10 tiden och vid halv 1 sa Lennart att nu kunde det räcka och vi var inte så ledsna för det. Då hade vi lyckats plocka 4 ton druvor. När vinet är klart kommer det att bli ungefär 1200 flaskor Cabernet Savignon Prestige.

Efter att vi blivit bjudna på lunch och vin, fick vi en guidad tur i vineriet och en liten vinprovning av gårdens viner.

Strax före 18 var vi tillbaka i Marseillan och vår båt. Vi tog en cykeltur runt byn för att få röra lite på våra trötta ryggar innan vi lagade middag och tog igen oss efter en fantastiskt trevlig och rolig dag i vingården.

En vecka vi aldrig glömmer

Veckan har varit intensiv med 8 gäster, varav 4 har varit på massagekursen. Vi har serverat frukost, lunch och middag varje dag för mellan 10 - 12 personer. Vi har hjälpt till att hyra tandem-cykel och hämtat och lämnat den i Châtellerault. En av gästerna blev sjuk och det var läkarbesök, lung-röntgen, besök på apotek och därefter en sköterska som kom på hembesök varje morgon för att ge injektion av antibiotika. Torsdag var det generalstrejk och inställda flyg och vi fick hjälpa till att boka om, skjutsa till tågstation mm.

Idag hämtade vi vår bil på verkstan där den stått i två dagar för att instrumentpanelen slutat att fungera. Men vår serviceman kunde inte lokalisera felet och vi behövde bilen för att hämta våra kompisar vid flyget i Tours och på hemvägen dog vår bil på motorvägen. Pricken över i efter denna väldigt hektiska vecka. Nu pustar vi ut efter att ha blivit bärgade till Sainte Maure de Touraine och därefter tagit taxi hem till La Pomme. Nu funderar vi på hur vi skall lösa det på söndag när vi skall åka på semester ner till Canal du Midi.

En köksdag

En vanlig söndag. Klockan ringde 07.30. Vi gick upp och satte på ugnen. En fransk frukost med franska gäster fungerar inte utan nybakade croissanter. Klockan 8.30 kom den franska familjen, pappa, mamma, dotter man och en liten bebis. De var mycket pratglada, speciellt mamman och pappan. Vi blev sittande till klockan nästan var 10.00. Då var det dax för familjen som gömt sig på övervåningen att äta frukost. Vid 10.30 kom kärleksparet som bott i Stallet. Han bodde i Bordeaux och hon utanför Paris.

När frukosten var avklarad var det hög tid att ta hand om våra högar med squash och tomater. Eva-Lotta började med detta och jag gick ut och plockade de sista persikorna i vår trädgård. I år är det första året som vi kunnat använda dem. När persikorna var skalade och redo för tillagning fanns det 2.5 kg i byttan. Den här gången blev det persikosylt med vaniljstång från Indien. Resultatet blev helt fantastiskt om man tycker om söta saker. Eva-Lotta tog hand om tomaterna och squashen. Tomaterna gick åt men högen av det övriga minskade knappt. För den som önskar så finns det mycket att hämta gratis. Timmarna i köket gick fort och vid 16-tiden bestämde vi oss för att ta en promenad. Precis när vi skulle gå kom kärleksparet som hade fått lov att stanna kvar så länge de önskade. Man kan ju inte säga nej till kärleken. Vi tog med oss Muttis hund på promenaden. Det är en mycket fin hund som används för rådjursjakt. Det blev en snabb 1-timmes promenad då Rafiki hade ett högt tempo.

På tillbakavägen stannade vi till och tog en öl vid Muttis pool. Solen sken och vattnet glittrade i poolen, vad mer kan man önska, kanske lite champagne i glaset istället för öl. Inte ville vi gå hem och ta hand om middagen, men så blev det.

Dagens fynd

En vanlig söndag på La Pomme d'Or

Idag ringde alarmet kl 8,00. Vi gick upp. Jag duschade och klädde på mig. Peter åkte till Bonneuil Matours för att köpa bröd. Sedan började vi göra frukost.

Klockan 9,00 nästan på slaget kom våra 8 gäster för att äta frukost. Vi hade två damer på Vinden som var på en läkarkonferens i Poitier, 2 par i Gästhuset som varit på bröllopsfest på Salle de Fète och ett par i Stallet som skulle på Futuroscopet.

När de ätit sin frukost och åkt, var det vår tur att få frukost Sedan gick vi och bäddade om alla sängarna och satte igång en maskin tvätt.

Därefter åkte vi till Chasseneuil där det var brocante, detta stora franska söndagsnöje som också vi har lärt oss att gilla.

Idag gjorde vi flera fynd. 12 st tallrikar med jaktmönster för 5 euro, 6 st kopparpannor för 23 euro, en kakburk (alltid bra att ha) för 1 euro, en bok "Plaisirs de table en France" för 4 euro, en stor keramikskål för 12 euro och 2 stycken små damejeanner för 1,50 euro styck.
Nöjda med våra fynd tog vi varsin kopp kaffe och Peters favorit en croissant en amande. Vi njöt i solen en stund.

Väl hemma igen tog sig Peter an taket ovanför vår hall där det behövdes läggas lite nya takpannor. Jag tog en stunds paus i hängmattan med min ljudbok innan det var dags att börja stryka och mangla lakan och handdukar, igen.

Nu har vi precis ätit middag. Jag har lite strykning kvar att göra. Peter har gjort en efterrätt med stekta bananer och glass.

Och vi tittar på ett av våra favoritprogram på tv Louis la Brocante. En antikhandlare som i varje avsnitt hjälper olika människor med sina problem. Samtidigt som han köper och säljer antikviteter.

Och vi lär oss lite mer franska för varje gång. Nu är söndagen snart till ända liksom augusti månad. Ännu en dag i vårt Paradis.

Cykelutflykt i Dordogne

Vi har tagit oss ner till departementet Dordogne i regionen Aquitaine ca 25 mil söderut från La Pomme d'Or. Vi har tagit några dagars semester i samband med Peters födelsedag. Igår eftermiddag tog vi in på camping La Bouysse strax söder om Sarlat precis bredvid floden som departementet är döpt efter.

Vi har fått en bra plats för vårt nya tält.

Morgonens frukost gick i traditionell stil med kaffe och baguette tyvärr var både croissenter och pain och chocolat slut på affären till Peters stora förtvivlan.

Efter alla morgonbestyr gav vi oss iväg på en liten cykeltur. Det är inte så lätt att cykla här, det är mycket uppför och nedför, Det gäller att ha starka benmuskler och bra flås, vilket jag inte har något av. Dessutom finns det inga cykelvägar. Men vi letade oss fram på de lite mindre vägarna som inte är så trafikerade. Vädret är bra för att cykla i, inte för varmt men ändå soligt.

Efter någon timmes cykeltur var det dags för en vätskepaus. Vi stannade till vid en camping bland majsfälten och drack varsin svalkande panaché. Sedan orkade vi fortsätta vår färd. Vi följde

floden en bit men sedan ville vi se byn Domme en gammal by som ligger högt över floden med gamla anor och spår efter bl a tempelriddarna. Och det var uppför, mycket uppför. Jag gav upp att cykla ganska snart, det blev att leda cyklarna upp till byn. Men det var det värt utsikten var fantastiskt och byn väldigt sevärd.

Vi skall återvända i kväll för att äta middag och det kommer även att vara kvällsmarknad där.

I skuggan under en korkek...........

Nej inte en korkek men i alla fall en ek, en väldigt gammal ek. Där hade vi picnic i söndags när vi var på cykeltur i departementet bredvid vårt; Indre i regionen Centre. Vi startade i staden Le Blanc och cyklade sedan ca 40 km. Först förbi den lilla byn Ruffec och till Ciron hela tiden på den gamla nedlagda järnvägen som gjorts om till en lummig och sval cykel/gångväg. Efter Ciron vände vi tillbaka mot Le Blanc men nu var det vanliga vägar som gällde, men en söndag i augusti under lunch-tid är det knappt några bilar ute alls så vi hade vägen nästan för oss själva.

Sedan hittade vi en ko-hage med en fantastisk gammal ek, väldigt nära floden La Creuse där vi tog en välbehövlig paus och kände oss lite grann som Ferdinand.

Väl tillbaka i Le Blanc igen unnade vi oss varsin dryck på baren vid torget. En Grimbergen till Peter och en panaché för mig. En blandning mellan öl och läsk väldigt uppfriskande när man är törstig.

Sedan hängde vi upp cyklarna på bilen igen och tog en tur för att titta på national-parken La Brenne med massor av små sjöar.

Nöjda och trötta var vi tillbaka på La Pomme igen till kvällen efter en väldigt skön och avkopplande dag.

Contrôle technique

Vår nuvarande bil, en Renault Megane Scenic köpte vi i juli 2008. Och som reglerna föreskriver här i Frankrike så var vår bil nybesiktigad vid köpet och vi hade en lite fin lapp i vår vindruta som talade om att bilen skulle besiktigas igen i juli 2010. Två år är en lång tid. Vi var väl medvetna om att bilen skulle besiktigas då men som de naiva invandrare vi är så trodde vi att det skulle komma en kallelse eller i alla fall ett påminnelse brev från berörd myndighet. Så vi tog det med ro hela juli månad. Tills i tisdags när vi kom på att det var den 3 augusti och vi körde omkring i en obesiktigad bil. Hjälp, vad skulle vi göra nu? Vi gick in och googlade för vi visste inte ifall vi måste åka till någon speciell besiktningsverkstad eller om vi kunde välja själva. Vi kom fram till att vi kunde välja själva och fick fram en lista på alla ställen här i Vienne där de tillhandahöll den tjänsten. Vilken tur det fanns en i Bonneuil Matours, hoppas att de inte har semesterstängt sa vi till varandra.

Vi åkte dit och hade tur, de hade öppet denna veckan också. Sedan skulle det vara semesterstängt från den 9 till den 28 augusti. Det är ett litet ställe och det var bara en man som jobbade. Han höll på att besiktiga en bil men kom ut och frågade vad vi önskade. På vår stappliga franska förklarade vi att vi hade missat att beställa tid för besiktning och fanns det möjligen tid denna veckan? Han utstötte de för fransmän så typiska lätena, ryckte på axlarna och himlade med ögonen. Sedan tittade han i sin dator och sa jo visst på fredag kl 14,40 fanns det en tid. Vi var så tacksamma.

I går vid halv 3 tiden åkte vi ner till Bonneuil Matours. Vi fick vänta en kort stund medan Monsieur gjorde klart bilen innan vår. Vi fick sitta och vänta på kontoret där det fanns tidskrifter att roa sig med under tiden. Hur skulle det gå för vår bil? Lite nervösa var vi allt. Det bullrade och skramlade lite när han testade våra bromsar och gjorde han det inte väldigt noggrant?? Nåväl efter ca en halv timme eller så var vår bil genomgången och klar. Nu väntade domen.

Pas de problèm, vår pärla klarade sig men ett par små anmärkningar som skall åtgärdas men vi behöver inte göra en ombesiktning, d v s som våra 1:or i Sverige.

Två av anmärkningarna var lite klantigt av oss för vi använder vår bil som ett transportfordon och därför har vi tagit ur ett av baksätena ur bilen. Så det saknades och i och med det även säkerhetsbältet till det. Men det var ingen fara försäkrade oss Monsieur han var bara tvungen att ta upp det på protokollet. Sedan var vårt lyse lite lågt och skyltbelysningen bak hade en trasig lampa. C'est tout. Vi kunde åka därifrån glada och lättade, 68 euro fattigare och med en ny lapp i vindrutan som förkunnar att vår bil skall besiktigas igen i augusti 2012.

Eftermiddags syssla

En varm eftermiddag i början av augusti är det skönt att sitta i skuggan och ta det lugnt en stund. Idag passade jag på att knäcka lite valnötter medan jag lyssnade på Sommar i P1 på web-radion. Det blev en stunds avkoppling och nedvarvning innan det var dags att på allvar ta tag i middagsbestyren.