Vanlig fredagskväll på La Pomme d'Or

Efter en lång arbetsam vecka längtar vi alla efter något speciellt för att fira att veckan är slut och att helgen börjar. Vad gör man då på La Pomme d'Or när det blir fredag. Det blir ingen vodka och juice med chips framför tv:n. Säga vad man vill om fransmännen men de vet knappt vad vodka är och om de gör det så används det som rengöringsmedel Vad fransmännen gör är att lägga det mousserande på kylning i god tid. Som riktiga kapitalister (inte finsmakare) dricker vi bara champagne. Denna fredag var inget undantag. Vad kräver då dessa ädla drycker om inte skaldjur. Kvällen till ära serverades det Afrodisiakum (ostron) både levande och gratinerade med snigelsmör, Nolly Prat, riven ost och ströbröd, pilgrimsmusslor och räkor. Till detta serverades det en röra på annanas, äpple, créme fraiche, majonäs, sweet & sour chili och kryddor samt en hemmagjord aioli med mycket vitlök Nu är det dax för en choklad fondant med vaniljglass i sällskap med en expresso och en årgångscognac. Vad mer kan man begära efter en lång arbetsvecka.

Renovering pågår

Idag har vi börjat att fräscha upp i ett av sovrummen i Gästhuset. Egentligen hade vi tänkt att kakla i vårt kök den här veckan, men när vi i fredags åkte runt för att välja kakel så var det naturligtvis 10 dagars väntetid på just det som vi valde.
Så vi måste ju fördriva tiden med något annat. Nu har vi tagit bort garderoben som gjorde rummet för trångt och slitit ur heltäckningsmattan som var gammal och ful.
Nu återstår det roliga att åka och välja tapet och matta.
Fortsättning följer.

Min nya älskling

Har någon hört talas om kärlek vid första ögonkastet. Hos oss människor är det ofta bara en klyscha. Vi vågar sällan visa vad vi verkligen känner. Varför kan vi inte bli slavar under våra känslor och strunta i alla måsten. Släpp bara loss kärleken helt ohämmat och låt det leda dig ut på okända vägar. Vi borde kanske titta lite mer på våra kära djur. De tänker inte utan låter bara känslorna styra. Idag fick jag en ny älskling som helt ohämmat lät sin kärlek flöda när hon (det måste vara en hon, fick inte tid att kolla) träffade sin livs kärlek, mannen med stort M. Hon ställde sig på sina bara 2 för att visa sin kärlek, hon kunde ju inte ställa sig på sina knän. Kärleken avtrubbar förståndet och hon skulle bara krama, pussa sin nya älskling trots att ett taggtråds staket var i vägen. Detta tillstånd av ren lusta kunde slutat i katastrof. Hon fastnade med sina hovar i taggtråden och mannen som var helt förstummad lyckades till slut få loss den kärlekskranka från sina bojor. Vive l'amour!!

Frihet, fertilitet och livslängd

Frankrikes folkmängd fortsätter att öka. När det nya seklet började den 1 januari räknade man in 64,667 miljoner fransmän. En ökning med 346.000 under 2009. Av dessa bor 62,8 miljoner i Metropolen Frankrike och 1,9 miljoner i kolonierna Martinique, Guadeloupe, La Réunion och Guyana.

Under 2009 föddes det 821.000 nya fransmän och fransyskor. Vilket gör fransyskorna till Europa ledande i barnafödande.

Dessutom så ökar hela tiden livslängden. Både kvinnornas och männens livslängd ökade med två månader under 2009. En fransk kvinna lever nu i genomsnitt 84,5 år och en fransk man i 77,8 år. Enligt artikeln är det bara spanjorskorna som lever längre än de franska kvinnorna i Europa. Medan männen i Sverige lever längre än de franska. Och precis som i Sverige så ökar andelen äldre.

Lite intressant statistik från ett av Europas största länder som vi läste om i veckan i vår lokala dagstidning La Nouvelle République.

Retour à la maison

Hemresan igår gick smidigt även om det tog lite tid. Vi kom till Poitiers med tåget igår kväll vid tjugo i 6. Efter att ha hämtat bilen som stod parkerad hos vänner och handlat lite var vi tillbaka i La Chapelle Moulière vid 20 tiden.

Allt var som vanligt hemma bara lite svalt eftersom vi har haft värmen på sparlåga. Men det gick fort att få det rätt behagligt med en brasa och stearinljus.

Idag har vi tagit det lugnt och mest återbekantat oss med allt.

Efter frukost och uppackning av bagaget tog vi en promenad. Byns hundar välkomnade oss vid var och varannan grind. Vi tog vår vanliga runda över fälten, det var milt i luften och efter en stund kom en blek januari sol fram och värmde oss.

Vi gick förbi Prästgården och hämtade vår post och jag passade på att njuta av solen en stund.

På eftermiddagen upptäckte vi att det var en liten vattenläcka under diskbänken. Det droppade mer och mer och vi fick ringa till rörmokaren. Hoppas att han kommer i morgon.

Good By Sweden

Sista dagen i Sverige. I morgon lämnar vi en hektisk månad bakom oss och flyger hem. Det skall bli så skönt. Det har varit en månad med aktiviteter och besök i princip varje dag. Det är nog bara en dag som vi bara slöat och det var söndagen efter Nyår. Anledningen till detta förfall var att "mannen" lekt snöröjare och fått ryggskott. Det var första gången som detta har hänt och det var ingen trevlig upplevelse. Man hade ont i stort sätt hela tiden och var orörlig som en "Michelingubbe". Eva-Lotta fick hjälpa till med strumppåsättningen och det kändes konstigt. Efter 14 dagar har ryggen nästan hittat hem igen.

Det har varit trevligt att träffa släkt och vänner men nu är det nog och vi längtar bara hem. I morgon bitti ger vi oss iväg med fullt bagage och 2 par skidfodral. Vi flyger från Skavsta till Paris med Ryanair. Om det går (ekonomiskt) så försöker vi undvika detta flygbolag, som vi inte tycker om. Snabbtåget från Montparnasse tar bara 1.5 timmar till Poitiers.

Vi får hoppas att moder France tar emot oss på ett bättre sätt än när vi åkte. När vi åkte var det snö, såphalt på vägarna och ett snöoväder hade precis börjat. Nu se vi bara fram emot våren och solen och alla gäster som redan bokat sin vistelse på La Pomme d'Or.

Sol, skidåkning och fläskläpp

Eftersom vi är i fjällen så måste man ju åka skidor. Så idag tog Mia och jag på oss laggen och gav oss ut i skidspåret. Solen sken och det var inte alltför kallt, bara ca -20. Själv har jag inte åkt långfärdsskidor på säkert 30 år. Mia däremot kör stafett vasan varje år och är en van skidåkare.

Inte ville jag vara sämre, hur svårt kan det vara? Så vi gav oss av i 7,5 km rundan.

Det var mycket uppförsbackar i början och då kan man ju räkna med att det gå utför också. I första utförslöpan skar min ena skida snett och jag dök på öronen, eller rättare sagt på ansiktet. Resultat - en rejäl fläskläpp och ett sårat ego. Men jag kämpade på. Efter en stund tyckte jag att Mia kunde åka före så hon gav sig av. Jag kämpade på i min egen takt, någon sprinter har jag aldrig varit och kommer aldrig att bli. Det var skönt på sitt sätt om

det inte hade varit så mycket backar. Benen blev lite "bambi-skakiga" och vid varje utförslöpa tog jag det extra försiktigt.

Typiskt nog slog jag omkull igen i den sista utförsbacken. Även denna gång var det ansiktet som mötte marken först dessutom fick sig vristen en liten törn. För att komma upp fick jag ta av mig en skida och så kunde jag inte få på den igen. Som tur var kom Mia precis då, hon hade tagit ett extra varv på 3,5 km.

Vi var rejält svettiga vid målgång och våra kära makar hade ganska roligt åt hur vi såg ut. Men vi hade i alla fall rört på oss.

Belöningen efter var ett glas öl på Anorak. Det var vi värda.

Storhogna Spa

När temperaturen ligger runt -30 känns det inte som det är en god idé att ge sig ut och åka skidor eller skoter. Då är det tur att det bara är 20 minuter med bil till Storhogna Spa.

Fredags eftermiddagen tillbringade vi som "day-spa" gäster.

Vistelsen inleddes med lunch därefter gick vi in på Spa avdelningen. Efter tvagning satt vi länge i bubbelpoolen där det var varmt och skönt.

Sedan fick vi eftermiddags fika med goda muffins och frukt.

Eftersom Peter har ryggskott efter att ha skottat snö för en vecka sedan, fick han en rygg massage. Medan Mia och jag fick en aroma-massage.

Sedan kunde vi rena och avslappnade åka tillbaka till stugan och äta en god middag.

Det förvånande var att uppe vid Storhogna var det bara -9 grader när vi åkte därifrån medans nere vid stugan var det -29 när vi kom tillbaka! Och bara 20 km mellan. Vi måste vara i ett köldhål.

Moder Svea

Moder Svea håller sina medborgare i järnhand. Temperaturen sjunker, priserna på el skjuter i höjden och folket gömmer sig i sina hus. Konstigt nog så används frysboxarna mer än vanligt. Ingen klok människa ger sig ut när temperaturen är mellan - 30 till - 40 grader. Det finns alltid okloka människor som gubben i Hemavan som inte tycker att - 40.8 grader är något. Det har ju trots allt varit -50 grader. Familjen Roovete gömmer sig för närvarande i Vemdalen där det är rena sommartemperaturen - 29,9 grader. Vi skyller på temperaturen och håller oss inomhus. Det är så kallt att kinderna fryser efter några minuter ute i det fria. Kloka som vi är håller vi oss i stugan där vattnet fryser och där man måste låta hett vatten forsa för att hålla ispropparna borta. Det är lätt att tycka synd om sig själv så vi har tröstat oss med varma choklad med rom och vispgrädde. Kylan får gärna hålla i sig då romflaskan nästan är full och om kylan fortsätter så blir vi nog också fulla av rom. Nu är det dax för lite festlax med dijonsenap och ungsbakad potatis så nu får det vara nog med bloggandet.

Vinterskärgård

Vinden viner, det är nästan - 10 grader och snön hänger i luften och man befinner sig ute i Stockholms Skärgård. Härligt eller inte det får var och en bestämma själva. Vad vi än tycker så kan vi inte uppleva något liknande i Frankrike. Stockholms skärgård är fantastiskt och helt unikt. Om vi bara kunde så skulle vi ta med oss detta när vi åker tillbaka till Frankrike. Vi är inte så kräsna så det skulle räcka med några tusen öar.

Undrar vad fransmännen skulle tycka om de såg några blekfeta nakna ufos komma utspringande ur ett hus för att sedan sänka sina kroppar i ett isande vindpinat hav. De skulle nog bara skaka på huvudet och kanske le lite. Ett dopp i havet är kanske inte ett helt nödvändigt moment i bastubadandet, men det är i alla fall skönt att bara ställa sig en kort stund ute i den friska vinterkvällen innan man återvänder till värmen och en kall öl.

När man dagen efter sätter sig i en öppen båt för att ge sig ut på havet känner man sig helt euforisk men också lite reserverad och inte så kaxig. Helt klart kommer vi alltid att sakna Stockholms skärgård oavsett var i världen vi kommer att befinna oss.