Deconfinement

Deconfinement = avisolering? vad är det?

Vi börjar närma oss slutet av vår karantän. Idag är det dag 53, 7 veckor och 4 dagar. På måndag

släpps vi fria! Eller nästan i alla fall. Det kommer fortfarande att vara många regler att följa.

Hålla avståndet, självklart. Vi får gå ut på ett helt annat sätt än innan och vi behöver inte ha 

med oss det ifyllda dokumentet längre. 

Vi prenumererar på en lokal tidning och där har det varje dag funnits en blankett att klippa ut. Så vi har sparat papper och toner. 😄

Fler och fler butiker öppnar upp, dock inte köpcenter över 40.000 kvm,

Vi får åka 100 km fågelvägen från vår bostad. Inom vårt Vienne får vi dock åka längre.

  Det är bara om vi ska passera en departements gräns som den regeln gäller.

Grupper på max 10 personer är tillåtna. Alla stora evenemang är inställda.

Den stora attraktionsparken Le Futuroscope är tillsvidare stängd.

För tillfället tom 14 juni men det kommer nog att förlängas.

Så livet kommer att bli lite lättare. Men vår resa till Stockholm på måndag 

är inställd sedan länge. Vi skulle verkligen behöva åka, nu får vi troligtvis överlåta 

till våra barn att ta hand om våra saker i förrådet. Om vi inte lyckas ta oss

till Sverige innan sista juni. Vilket just nu verkar ogörligt.

Men vi gläds åt en fantastisk fin trädgård. Vi har haft fullt upp med allt möjligt.

Peter har jobbat på med fönsterluckor. Slipat, lagat, målat. Till och med gjort 2 st 

nya då de gamla var för ruttna för att lagas.

Vi har gjort ett nytt projekt på gaveln av Ladan som jag är sjukt stolt över.

Poolen är rengjord efter vintern. Behöver bli lite varmare innan den invigs,

då vi är ena riktiga badkrukor.

 

Vi har också roat oss med att plocka jordgubbar på en närbelägen plantskola/självplock. Det blev en hel massa sylt av de bären. Årets flädersaft är klar och infryst. Och jag har fått till

ett hyggligt surdegsbröd. Äntligen.

Så jag vi har egentligen inte haft det långtråkigt. Vi har varit fullt sysselsatta. 

Det värsta är nog att allt är så ovisst. När kan vi göra det? När är det över?

Ingen vet, alla bara spekulerar. En väldig massa människor tror och har åsikter.

Vi kommer i alla fall att få ställa om våra liv i fortsättningen, det är det 

ingen tvekan om. Kanske blir det till det bättre. Vem vet?

Jag vet i alla fall att jag saknar våra barn och barnbarn,  våra vänner och att

få umgås. Att få ta mig till havet och se vågorna. Att gå en vandring i

bergen eller i en susande skog. Och det hoppas jag att vi snart kan göra igen.

Ett dopp i poolen kan det kanske bli om vädret blir lite varmare snart. 

Och jag hoppas att det inte blir ett bakslag nu när mer öppnar upp. 

Jag är helt klart färdig med att sitta i karantän.

 

Det nya vanliga

Livet i coronakrisen, hur är det? Vad gör vi? Hur tänker vi?

Idag är det dag 33 i karantän för oss. Det går bra men det är inte ett liv jag vill 

ska fortsätta så här. Inte var det så här vi hade föreställt oss våren 2020.

Fredagen den 13 mars var en fin dag. Vi var i Granada, hade besökt Alhambra

dagen före. Den här fredagen åkte vi till en vandringsled i Sierra Nevada.

Det var fantastiskt härligt och vi njöt. När vi nästan var tillbaka vid bilen stannade

vi och drack var sin öl och åt en liten tapas.

Föga anade vi att vi drygt 2 dygn senare skulle vara tillbaka på La Pomme d'Or,

efter att nästan ha flytt hals över huvud från Spanien.

Men jag började känna ett litet obehag och läste på nyhetssajter och googlade.

Något var fel det kände jag. 

På kvällen gick vi ut och en en god middag i Granada. Vi hade en väldigt trevlig kväll.

Dagen efter skulle vi lämna Granada och återvända till vårt hyrda hus i 

Alhaurin el Grande. Men innan vi lämnade Granada tänkte vi handla ett lokalt vin

som hade druckit på en bar. Men affären där vi tänkte handla öppnade inte, så

även andra butiker och vi frågade i grannbutiken varför. De sa att det var på

gång med restriktioner i Spanien och att många butiker nog skulle hålla stängt.

När vi checkade ut från hotellet, frågade vi receptionisten om det fanns några 

restriktioner men hon förnekade det.

På vägen tillbaka stannade vi i Nerja för att äta lunch. Och då började vi 

alla förstå att det kanske var dags att packa ihop.

Även vänner vi hade kontakt med gav oss rådet att ge oss iväg.

Vi återvände till vårt hyrda hus och började att packa ihop. Och på söndags-

morgonen satt vi oss i bilen för en underlig hemfärd på nästan öde vägar.

Dagen efter kom beskedet att även Frankrike utlyste nödläge med 

 karantän från den mars. Och nu har det gått nästan 5 veckor.

Ja, jag vet vi tillhör de privilegierade. Stort hus, stor trädgård. Vi är friska och

 vi har varandra. Men vi reagerar helt olika. Peter trivs, jobbar på med allehanda

projekt. Vi har en daglig rutin även om vi går upp sent, men vi går också

och lägger oss sent. Kvällarna avslutas alltid med några avsnitt av någon

serie på Netflix eller CMore. 

Vissa dagar går det bra. Andra är jag nästan handlingsförlamad och orkar 

inte ta tag i saker. Igår letade jag fram ett korsord jag köpt av äldsta

barnbarnet som sålde jultidningar förra året. Det kändes skönt att få 

använda huvudet lite.

Vi har haft väldigt bra väder sedan vi kom tillbaka. Men i fredagskväll kom

det utlovade åskvädret. Det gick snabbt över men det var välbehövligt 

med lite regn. Även idag har det kommit några skurar.

Men det är underligt hur vi fungerar. Nu när jag har all tid i världen, så 

har jag svårt att komma igång med saker jag trodde att jag ville göra.

Det kanske krävs lite självrannsakan. 😁😁😁😁

Idag har jag ialla fall kokt lite saft av rabarber och svarta vinbär som vi 

hade i frysen. Vår goda flädersaft är slut och det dröjer säkert en

månad tills det är dags att göra ny, så vi behövde en ny törstsläckare. Ja det

blev två sorters saft, inte en blandning.

Peter jobbar på med de nya fönsterluckorna han håller på att göra till 

fönstret mot gatan. De gamla har ruttnat sönder och går inte att laga. 

Vi får väl se hur det här året blir och när vi kan återgå till det "normala". 

Eller kommer vi att göra det? Vad kommer det nya normala att vara?

Troligtvis inte som det var före Covid19.

En dag under corona pandemin

Livet går sin gilla gång, även under corona pandemin. Idag är det 

dag 22 av vår karantän.Vissa dagar går väldigt fort

vilket är förvånande för mig. Men vi hinner med mycket just nu.

Idag åkte vi på vår veckoinhandlingstur. Intressant ord finns inte i Svenska

Akademins ordlista kan jag meddela. 😁

Efter lite efterforskningar har vi upptäckt att det är möjligt att handla på

"vårt" byggvaruhus Leroy Merlin. Inte medelst ett fysiskt besök men online

och sedan avhämta det själva. Vi gjorde vår beställning igår. I normala fall

ska det vara möjligt att avhämta ordern efter 2 timmar. Så är inte fallet just nu.

Vi fick en tid idag kl 9.15 för avhämtning.

Så vi ställde klockan (ja vi sover länge 😴) och åkte till Chasseneuil-du-Poitou där

varuhuset ligger. Vi blev hänvisade till plats 1. Nästan genast kom det ut en man 

med våra beställda varor och ställde bakom bilen. Bara att lasta in, så smidigt.

Nu kan vi måla planket runt poolen, härligt.

När vi ända var i området, som är som ett stort shopping-område, passade

vi på att handla inför påsken. Vi åkte upp till Grand Frais en underbar affär

med en massa härliga varor. Men tyvärr i en högra prisklass. Där fick vi inte

gå in tillsammans. Så jag gick in i mataffären och Peter in på det intilliggande

bageriet Marie Blanchère. Big Mistake. 😟

 

Släpp aldrig in Peter ensam på ett bageri. Nåja han handlade även vår favorit, Pain Nordic

Riktigt smarrigt är det.

Jag handlade gravad forell, med en tvist.

Sedan handlade vi resten på Auchan strax bredvid. Egentligen så var vi inte tillåtna

att gå in två tillsammans. Endast en person per vagn! Men det var ingen som sa något.

Vi hade plasthandskar och  jag hade mitt nysydda munskydd. Lite konstigt kändes det 

och jag fick vänja mig vid att andas genom det, men helt ok för en stund i affären.

Peter gick in utan mask och det var väldigt blandat både hos kunder och personal

vilka som hade masker. Däremot kassan var väl inplastad.

Vet inte om ni ser vår kassörska det var knappt vi gjorde det Men det är väl bra 

för personalen att alla kunder hålls på avstånd.

Nu har vi fyllt på med färska varor och klarar oss en vecka till. 

Nu väntar vi spänt på vad som kommer att meddelas från den franska

regeringen om karantänen. Det är idag 8 dagar kvar på den innevarande.

Vi är övertygade om att den kommer att förlängas, inget vi hoppas på men...

 

 

 

Karantän

Det var ett tag sedan jag skrev sist, nästan 5 år. Tiden går. Och nu är det coronatider 

och vi här i Frankrike sitter i karantän. Och har gjort så sedan den 17 mars.

Känns som en anledning att damma av bloggen igen.

Det är inte kul att sitta i karantän. Även om vi inte lider på något sätt. 

Vi är friska och krya och rörliga. Men begränsade i vår rörlighet utanför tomtgränsen. 

Det är skönt att vi har en stor tomt.

Vi har inga problem med att hålla oss sysselsatta. Trädgården och husen

kräver underhåll och tillsyn. Vi har rensat ogräs, Peter har slipat och målat

grinden, vi har klippt buskar och gräs. Ställ i ordning på poolterrassen efter vintern.

Städat garaget och frostat av frys och inventerat vad som skall ätas upp.

Tvättat och sett över vad som kan behövas kompletteras med inför säsongen.

Men sen är det ju det där med att vi inte får gå ut. Ok vi får gå ut, för att handla

det nödvändigaste (vad är det?) på närmaste livsmedelsbutik och åka till Apotek och

 akutbesök hos läkare. De som jobbar med viktiga jobb där det fortfarande är

 möjligt får göra det. Och vi får gå ut och röra på oss också men inom en radie av 

1 km från vårt boende i max 1 timme om dagen. Och vi måste alltid 

fylla i ett speciellt papper med namn, adress, när och var vi är födda 

(vad nu det har med saken att göra), och datum och klockslag när vi lämnade 

vår bostad. Tjolahopp vad kul.

Ibland får jag en karantändipp och tycker synd om mig själv. Särskilt när jag också

får en släng av ryggskott (efter flitigt rensande av ogräs) till råga på allt.

Då städade vi köket för att pigga upp oss.

Det är bra att ha en lång man när det skall torkar på överskåpen.

Idag blev jag dessutom glad igen. Vi åkte och provianterade lite inför veckan.

Andra gången sedan den 17 mars. Förra gången vi åkte iväg prövade vi att 

gå in på det lokala gardencentret Gamm Vert för att köpa planteringsjord

och lite täckbark när vi ändå passerade det på vår väg till affären.

Men de fick endast sälja djurfoder och matvaror!!!

Döm då om min förvåning när livsmedelsbutiken vi brukar handla på

LeClerc fick sälja jord och täckbark, fröer och plantor och andra 

trädgårdsattiraljer förutom mat. Vad är skillnaden?

 Nåja jag blev glad i alla fall en stund..

Tyvärr kommer vår karantän att förlängs. Från början var det till i morgon 

men i fredags blev det förlängt till den 15 april. Fy bubblan vad trist.

Jag längtar efter att hänga cyklarna på bilen och ta en tur till något trevligt

ställe, som La Rochelle eller upp till Loire. Träffa våra goda vänner A och W 

bor en dryg timme härifrån. Kanske på en påskmiddag.

Bara en tur till dechetteriet (återvinningsstationen) vore trevligt

men det är också stängt. 

Hondan också detta coronavirus.