31 juli 2009

Svenskhet


I eftermiddags medan jag stod och strök så lyssnade jag på Sommar med Mathias Dahlgren. Han pratade naturligtvis mycket om mat och matlagning men också om vad som är svenskhet.

Det fick mig att börja tänka på vad som jag förknippar med svenskhet. Det är något som jag emellanåt funderar över ofta nu när vi bor del årsvis här i Frankrike.

Visst ser vi olikheter mellan oss svenskar och fransmännen t ex í kassaköerna i livsmedelsbutikerna. Vi svenskar blir otåliga och irriterade när det tar för lång tid i kassan, om den framför inte är tillräckligt snabb att lägga upp sina varor eller med att betala. En fransman bryr sig inte, är det hans eller hennes tur då får de efter vänta. Varorna läggs upp, kassörskan registrerar dem och sedan skall fransmannen först packa ner dem igen i vagnen och därefter tar han fram sitt checkhäfte och betalar. Sedan skall det pratas lite väder och vind med kassörskan varpå de önskar varandra en trevlig dag. Sedan är det nästa persons tur. I början när jag kom hit trodde jag att jag skulle gå upp i limningen minst sagt men nu tycker jag att det inte gör så mycket, det får ta den tid det tar.

En annan olikhet är vid rödljus. En fransman har aldrig bråttom när han skall starta vid ett rödljus. Det tar flera sekunder för den förste i kön att komma iväg och likadant för alla de andra. Medans en svensk han far iväg när det blir grönt som han har eld i baken och om man inte kommer iväg tillräckligt fort i Sverige så börjar alla att tuta och leva för det gäller ju att komma iväg på en gång och hu vad hemskt om man måste vänta en gång till då blir ju hela dagen förstörd.

Däremot på vägen där har fransmannen väldigt bråttom och kör gärna om för att komma först.

Jag har en bok som heter: Du vet att du är svensk ...... Det står en hel massa "sanningar" i den boken som t ex:

.... har dåligt samvete för att du inte går ut när solen skiner. Sant tror jag för de flesta svenskar.

.... grillar även när regnet står som spön i backen. Absolut sant!!

.... inte vågar ta den sista kakan på kakfatet. Också sant

.... har svårt att ge och ta komplimanger. Är det typiskt svenskt?

.... väger din resväska på badrumsvågen innan du ger dig av till flygplatsen!! Ja det har man ju gjort.

Ja det finns mer roligheter i boken och om allt är sant så blir man lite generad, är vi verkligen så pinsamma?? Jag tror att det ligger mycket i det som står fast att säga att alla är lika vore nog att gå till överdrift.

Det finns nog anledning att återkommer till detta ämne i framtiden.

30 juli 2009

Vernissage


Nu har vi varit ute och roat oss igen. Idag var vi inbjudna på vernissage av den engelske konstären Nigel Vellam. Han bor i en by ca en halvtimmes bilresa från oss. Den heter St Pierre de Maillé. Det är en by som är dubbelt så stor som La Chapelle Moulière ungefär. De har lite mer service och ett Maison de Pays, där dagens vernissage gick av stapeln.

Eftersom Nigel är en produktiv och energisk man så var det andra gången på en vecka som han hade vernissage. Det förra kunde vi tyvärr inte närvara på eftersom vi hade middagsgäster den kvällen.

Det första vernissaget i lördags var i Kapellet i byn och där pågår just nu Nigels utställning med akvarellmålningar. Det andra vernissaget i kväll var med hans mer moderna verk. Nigel gör också eget papper och de tavlor som idag var utställda var gjorda av hemgjort papper i flera lager och i olika färger. Vi tyckte väldigt mycket om dem. Även hans akvareller är väldigt fina och detaljerade.

Nigel kommer dessutom att ha en akvarellmålningskurs här senare i höst. Det ser vi mycket fram emot. Liksom vår massagekurs som kommer att vara i september. Se mer om detta på vår hemsida http://www.lapomme.eu/

26 juli 2009

Stillhet

Skymningen har fallit, det enda som hörs är cikador, klockgrodor och en hund i fjärran. Poolen är stilla och täckt för natten. Månen har gått upp över Ladan. Stillheten har lag sig över La Pomme d'Or.

24 juli 2009

Konstrunda i Magné

I söndags var vi på konstrunda eller Festival de Peinture i en by som heter Magné och ligger i ett område som heter "Marais Poitevin". Marais Poitevin är ett område som ligger sydväst om Poitiers det är till stor det ett träsk men den östra delen korsas av pittoreska kanaler nu använda för turiständamål med kanoter och andra flytetyg och går under smeknamnet Gröna Venedig (la Venise Verte).




Magné ligger i den östra delen och byn delas av en av dessa pittoreska kanaler. Lördag och söndag organiserades den 21:a Festival de Peinture. Vi hade någonstans hittat en broschyr och bestämde oss för att åka och titta. Det var ett väldigt välbesökt evenemang. Omkring 300 konstnärer fanns på plats. Det var inte bara en utställning utan också en tävling. Under de två dagarna måste de deltagande konstnärerna producera ett arbete från kommunen Magné på en duk stämplad av arrangörerna.
Det var väldigt spännande att gå runt och titta på de olika verken. Alla hade sin egen konststil och sätt att färdigställa sitt tävlingsbidrag. Vi var fascinerade av de medverkandes talanger och skickligheter. De stod överallt i byn, längst med kanalen var ett populärt ställe, naturligtvis, men även runt kyrkan och uppe i gränderna. Naturligtvis passade de också på att vissa sina andra verk och sälja.
Vi blev förälskade i en tavla av en konstnär från Bretange. Han har en väldigt spännande stil och målar i färger som tilltalade oss bägge. Vi stod länge och tittade. Sedan gick vi och åt lunch och diskuterade hur vi skulle göra. Köpa eller inte!
Livet är kort och dessutom så har vi bara ett liv. Så självklart blev det till slut inte en utan två tavlor av Christian Mazéas. Är ni intresserade så titta gärna på hans hemsida www.christianmazeas.fr/




23 juli 2009

Dagens skörd


Vad härligt det är att kunna gå ut i trädgården och plocka solmogna tomater, krispiga haricot verts och knubbiga sqaush. Det var bara sockerärtorna som hade blivit kvar för länge och var övermogna.

22 juli 2009

Tarzan


Jonas och några av hans kamrater har varit på besök några dagar. Grabbarna tränar klättring "bouldering" eller vad det nu heter. De friklättrar på större stenar och mindre klippor på låg höjd.
Eftersom det inte finns några bra ställen att friklättra så hade grabbarna bestämt att de skulle pröva en höghöjdsbana högt uppe i träden. En bana består alltså av ett antal vajrar som är spännda mellan träden och man skall med hjälp av vajrarna och olika hjälpmedel som gungor, vintunnor, uppspännda plankor ta sig fram mellan träden.

Idag var det dax för banan i Thuré. När vi kom dit fick vi varsin sele och hjälm och instruktioner hur vi skulle använda utrustningen. Det fanns banor i 9 olika svårighetsgrader. Tuffa grabbar och en ännu tuffare farsa började naturligtvis med en röd bana som är den näst svåraste. Den röda banan var inget problem så vi gick raskt vidare till en av de svarta banorna. Sista gången vi gick denna bana så orkade jag och Martin (Eva-Lottas grabb) inte ta oss igenom hela banan så vi blev nedfirade. Detta var väldigt förnedrande för den tuffa farsan. Den här gången hade han bestämt sig för att klara av banan. De stationer som vi inte orkade med förra gången som stigbyglarna och tunnorna gick galant den här gången och Tarzan kände sig som den verkliga tarzan den här gången. Efter tunnorna var det bara några transportstationer kvar innan målet.
Tarzan som nu var lite kaxig drog in den skatebord som skulle ta mig till nästa träd. Färden gick väldigt bra till en början. Efter halva överfarten blev det totalstopp. Av någon anledning hade det tunna repetet som man halade in skateborden med fastnat på något sätt och det hade snott sig runt min arm. Det blev tvärstopp, det brände till i armen och så kände jag en smäll på hjälmen.
Vad gör man när man står på en skatebord 20 meter över marken och mitt mellan 2 träd? Är man Tarzan den riktige tar man naturligtvis tag i bästa lijan och svingar sig vidare. Den lite mindre kaxiga Tarzan satte sig försiktigt ner och började dra skateborden mot nästa träd. Det var väldigt tungt att dra sig fram men med lite djävla anamman gick det. Jag skrek till grabbarna att jag var lite trött och att jag skulle hoppa över den sista svarta banan. När jag kom ner på marken märkte jag att det var ganska stora brännmärken på min arm. När jag lämnade tillbaka min hjälm och sele såg instruktörerna att jag hade ett jack i örat som de tyckte att jag borde visa upp för en doktor. Hur som helst slutade dagen på ett operationsbord och en doktor som sydde ihop mitt öra. Även en Tarzan måste besöka en doktor ibland.

15 juli 2009

Liberté, égalité, fraternité




14 juli Frankrikes nationaldag till minne av stormningen av Bastiljen den 14 juli 1789.


Vi har haft en lugn dag hemma.Tittade lite på tv från paraden på Champs Elysees. Det ena kompaniet efter det andra marcherade förbi kameran i snörräta led, perfekt synkroniserade. President Sarkozy stod stelt och tittade, ibland skruvade han på sig och såg uttråkad ut som om det var jobbigt att stå där hela tiden.


För tredje året i rad åkte vi till Chauvigny för att se fyrverkeriet där. Som vanligt massor av folk i parken. Den kommunala orkestern spelade, folk satt på gräsmattorna och de mer rutinerade hade tagit med egna stolar.


Fyrverkeriet skjuts av uppifrån Ville Haute, Gamla Stan, från en slottsruin. Det är dramatiskt och lite magiskt. I år var det även en laserprojektering mot ruinen och musik samtidigt som fyrverkeriet, så att det blev som en show. Det var häftigt. Texter, årtal och figurer visades med samtida musik. Ungefär i 20 minuter höll det på, här sparas det inte. Det stod i tidningen igår att när det gäller fyrverkerierna så märks det inte att det är kris. Och kanske är det inte det just en kväll som denna, kris alltså.


Efteråt var det tjockt med folk som letade sig ner till sina bilar för att åka hemåt. Om man inte ville stanna vid torget och ta sig en svängom eller festa lite vid det mobila tivolit som var uppställt där. Vi valde att åka hem, det är ju arbetsdag i morgon, eller idag blir det.


När vi kom hem till La Chapelle Moulière så var all gatubelysningen fortfarande tänd, en av de dagar på året när byn anser sig ha råd att låta det lysa. Annars släcks allt vid 23.


Frihet, jämlikhet och broderskap - Liberté, égalité et fraternité, Frankrikes motto och de ord som lystes upp när vi lämnade parken i Chauvigny i kväll. Vi hoppas att det är så men vet att det fortfarande är långt kvar tills det gäller för alla.

12 juli 2009

Jazz-konsert



I fredags var vi på en jazz-konsert i ett nedlagt stenbrott som heter La Carrière de Normandoux. Ett fantastiskt ställe perfekt för olika sorters arrangemang. Anledning till att vi var där var att vår vän Maria med vänner, Les Jazzpotes, skulle vara förband.

Vi köpte lite mat innan föreställningen och njöt av att det var fredagkväll.

Les Jazzpotes uppträdande var som vanligt trevligt och underhållande, de börjar bli riktigt proffsiga nu.

Sedan började konserten med en brasiliansk gitarrist Nelson Veras och L'Alter Quintet. Kanske behöver vi bli lite utbildade i musikens värld men vi hade inte så stor behållning av det som bjöds. Det var inte vår musik kan man säga. Ibland kändes det som bandet och M Veras inte ens spelade samma stycke. Det var lite tråkigt och enformigt och jag skäms för att säga det men vi satt ibland och nickade till. Bandet som bestod av 4 violinister och en basist spelade efter noter men gitaristen spelade helt improviserat.

Men de fick vilda applåder efteråt och blev inropade 2 gånger så troligtvis är det vår musiksmak som är lite enkel.

08 juli 2009

Kanadensisk, fransk, svensk, tysk gemenskap



Ikväll blev vi inbjudna till en middag hos oss själva! Lite omvänt men väldigt trevligt. Vi har 9 st gäster från Kanada just nu. Det är ingen ide att här försöka att förklara deras inbördes relation, men tre av dem är ialla fall systrar och dottern till en av systrarna bor i Poitiers med sin pojkvän. Och de har den här veckan gift sig, fast mer som trolovning. Därav anledningen till våra gästers besök. Desutom har farbrodern till "bruden" också kommit hit och han är från Tyskland, ja ni hör det blir rörigare och rörigare.

Ikväll hade kanadensarna bjudit föräldrarna till Sam, "brudgummen" på middag och vi blev inbjudna också.

Vi har haft en supertrevlig kväll med god mat, trevligt sällskap och musik och sång. Vi satt inne i Ladan och hade dukat långbord. De bjöd på grillspett, pastasallad och kanadensisk potatisallad. Sedan dessert och kaffe. Efter middagen plockade Sam, som är matematiklärare och fritidsmusiker, fram gitarren och vi hade allsång. Jacques Brel blandat med kanadensiska folksånger och franska sånger och även lite Evert Taube som vi svenskar bidrog med. Kul, trevligt och en blandning utav språk, engelska mest, franska, tyska och svenska. Men vi förstod varandra ialla fall. Och för en kväll var det som om välden kom till lilla La Chapelle Moulière.

05 juli 2009

Lycka


Lycka är en liten kille som heter Ben. Föddes idag kl 17.18. Han vägde 2590 g och är 47 cm kort.

Han liknar sin Pappa som heter Martin och är min son. Hans Mamma heter Sara. Jag har blivit Farmor.

Gästbyte




Lördagar är gästbytesdagar. Alltid lite stressigt för att hinna med mellan gästerna. Det skall bytas lakan, bland städas om inte de gör det själva, det kan vara saker som skall lagas och fixas till.

Idag åkte barngruppen som varit här i en vecka tillbaka till Bretange varifrån de kom. De har haft en härlig vecka enligt dem själva. De har gjort utflykter och besökt Futuroscopet. Och badat i poolen. Vissa dagar så levde de mer eller mindre i poolen. Framför allt den minste av dem, Tevin. Han gillade vatten och att försöka skjuta Peter med vattenpistolen. Vi har tyckt att det har varit trevligt att ha dem som gäster.


Sent på eftermiddagen kom de nya gästerna. Ett stort gäng från Canada, 9 stycken och en svensk familj till Annexet. De hade alla beställt middag och vi dukade långbord i trädgården. Det blev en trevlig kväll. Lagom varmt och behagligt.

02 juli 2009

A day off


Idag tog vi lite ledigt. Det är värmebölja och hett, hett. Vi vill inte gärna vara i solen. Barnen som bor i Gästhuset denna vecka åkte i dag till ormparken och krokodilparken så vi kunde ha poolen för oss själva. Det var nästan som att ha semester. Vi låg i skuggan under träden och läste och njöt. Semester. Vi fick bara göra ett kort avbrott och ringa rörmokaren, eftersom en av toaletterna i Gästhuset strejkade igen. Fick byta flottör, inget märkvärdigt!!

Sent på eftermiddagen fick vi gäster från Sverige, Peters kusinson Mikael och en kompis till honom. Vi har suttit ute hela kvällen, härligt skönt. Fortfarande kl 1 på natten är det 25 grader varmt. Hoppas att det fortsätter ett tag med värmen. Även om det är nästan omöjligt att vara i solen på dagen så är kvällarna underbara.