Cykeltur en söndag i juli

Solen sken från en nästan molnfri himmel och dagen inbjöd till en cykeltur.

Precis som fransmannen gör på söndagar med skillnaden att vi inte iklädde oss kläder à la Tour de France och har normala cyklar.

Vi tog D1 ner till Bonneuil Matours där det var brocante. Brocante är typ en loppis fast försäljarna är professionella till skillnad från en vide grenier där det är amatörförsäljare. Det var ingen fart på torget. I sanningens namn skall sägas att vi kom mitt i lunchtid och då händer inte mycket en söndag i Frankrike mer än matintag.

Så vi fortsatte vår tur nu på D3 mot Archigny. Upp till Archigny, det var i det närmaste 7 km uppförsbacke. Så pass mycket på vissa ställen att det blev att gå av och leda cykeln.

Som tur var för oss så var Bar des Sports i Archigny öppen och vi kunde stanna för en vätskepaus.

På torget stod denna vackra Renault parkerad. Den var i väldigt bra skick.

Nu var vi trötta på att cykla på de större vägarna och valde en mindre väg som inte ens har något namn. Vi fick vägen helt för oss själva. Inga bilar, inga människor, inte ens en hund.

Vi cyklade förbi små hus samlingar men såg inte en själ. Det doftade sommar och sol, nyslaget gräs och ängsblommor. Dofter som minde om barndomen. Vi hörde bara cikador som spelade, hummlor som surrade och fåglar som kvittrade. Helt underbart.

Längst med dikesrenarna växte björnbärs revor där björnbären började mogna och vi åt lite som färdkost.

Efter att ha cyklat nerför och uppför ett tag kom vi fram till D6 och svängde ner mot Bonnes. Nu var det plattare en stund innan vi kom till nedförsbacken mot Bonnes rondell som ståtar med en ful boll på en stång.

På platån ovanför Bonnes stod solrosorna i givakt som soldater. En del hade redan börjat nicka med bruna ansikten med andra fortfarande vände sina gula ansikten mot solen precis som det franska namnet säger "tournesol".

I rondellen valde vi att inte svänga ut på D749 som är en väldigt trafikerad väg även en söndagseftermiddag. Utan vi fortsatte in i Bonnes över floden och svängde istället in på Route de Touffou som passerar förbi Château Touffou som ligger vackert vid floden Vienne.

Nu var det tungt vill jag lova. Vi hade ett par riktigt tuffa uppförsbackar kvar. Mina ben var stumma och nu var det mycket vilja som krävdes för att orka den sista biten. Men det gick och hemma igen kunde vi konstatera att vi gjort en tur på nästan 31 km. Det tog sin lilla tid, drygt 3 ½ timme, men vi hade ju inte bråttom, vi cyklade mest för att det var skönt att ta en söndagstur.