Som sagt så var det lite stressigt och mannen i huset skulle hjälpa till att tömma skurhinkarna i toaletten. Snabb var han, kanske lite för snabb. En trasa åkte med spolningen och mannen fick lite panik. Nu blir det stopp i avloppet! Eva-Lotta försökte var lite positiv och sa att jag skulle vänta till morgondagen så skulle det nog lösa sig. Vad tror ni hände på förmiddagen dagen innan vår avresa. Naturligtvis blev det stopp efter ett "sittbesök". Skit, skit skrek den förtvivlade mannen och det var faktiskt fullt med detta. Vad gör man då som garvad "toalettdoktor" ju man börjar med att tömma toaletten innan den tas bort. Efter detta åkte en vajer ner i hålet, men utan resultat. Nu var det bara att ge sig ut och gräva fram sig fram. Naturligtvis var det årets värsta dag. Det var iskallt och det snöade ymnigt helt enkelt ett "skitväder". Det var bara lite för mycket och ordvalet var väl inte hämtat direkt från ordboken. Stoppet försvann utan att trasan upphittades.
Sista natten var lite orolig då vi inte visste om vi skulle kunna resa hela vägen till Sverige eller inte. Det var ett riktigt oväder och trafiken var helt lamslagen. En resa som skulle tagit drygt 30 minuter tog nu nästan 7 timmar.
Vi gav oss iväg flera timmar innan tåget skulle gå till Paris. Det började snöa på nytt och vägen genom skogen var glashal när vi kröp fram i 50 km på fina sommardäck. Vi kom fram till Poitiers och tåget till Paris gick i tid. Vi var dock försenade när vi anlände till Paris. Bussen ut till flygplatsen tog betydligt längre tid än normalt. Flyget var försenat men inte mer än ca 40 minuter. Vi landande trötta och hungriga i årets kallaste natt. Det blev inte bättre av att värmen i bilen inte fungerande så bra. Väl framme i Bredäng var vi ännu hungrigare och även ganska frusna. Vi lyckades i alla fall ta oss till Sverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Det är alltid trevligt med lite respons. Så skriv gärna några rader.