Bergsguiden Eva-Lotta

Idag skulle vi göra en bergvandring. Sedan några dagar hade vi köpt en bok med olika leder i bergen. Vi hade valt ut en led som inte såg alltför jobbig ut, inte för mycket stigning och som inte var alltför lång.Vårt val blev tur nr 10 "La réserve de Jujols".Turen var 8.5 km lång med en stigning på 415 meter och skulle ta 2 timmar och 50 minuter. Vi tog bilen och körde den korta sträckan till byn Jujols. Vägen var bra tills det var 5 km kvar, då smalnade vägen av och den började klättra upp för bergssidan. Chaufför var den lite mesiga mannen som inte tycker om höjder och branta stup. Dessa 5 km har nog aldrig tagit så lång tid tidigare. Vi kom i alla fall fram till byn och parkerade vid byns kyrka. Efter att ha packat ryggsäckarna med lite proviant och vatten bar det iväg. Bergsguiden som är lite bättre på franska än hennes make tog täten med den franska guideboken i näven. Den snälla mannen följde bara med och frågade lite fint om vi var på rätt väg. Inga problem blev svaret från dagens bergsguide. Vi hade ju hittat gula markeringar som vi skulle följa. Det är inte helt rätt att hitta dessa markeringar som bara är små målade sträck på något träd eller på någon sten. Några riktiga markeringar fanns inte. Man kan undra vad fransmännen tänker med ibland. Vid ett flertal tillfällen fick vi verkligen söka för att hitta dessa gula markeringar och vid några tillfällen fick vi faktiskt gå tillbaka för att hitta dessa. Vi gick och gick och det bara fortsatte uppför och vi började verkligen undra om vi var på rätt väg. När vi gått drygt 2 timmar och vi inte såg något slut på stigningen började vi förstå att något var fel. Vad skulle vi göra, det var bara att fortsätta. Vi hade ju i alla fall de gula markeringarna att gå på. Efter ca 3 timmar kom vi upp på en topp där det fanns en liten "refuge" en liten övernattningskoja i sten. Vi stannade till och åt lite frukt och drack vatten. Nu var vi verkligen uppe på toppen och efter några minuter hittade vi den 1:a riktiga skylten där det stod Jujols 1 timme och 40 minuter. Det var skönt att veta att vi inte var helt vilsna även om vi förstått att vi gått fel väg någonstans. Nu började vi i alla fall att gå nedför och för första gången var det en liten bilväg även om vi aldrig skulle kommit på idén att åka bil där. Den trevliga vägen tog dock slut och nu började en kraftig stigning nedför på en mycket smal och slipprig stig. Det var lite pirrigt visa bitar då det var rejält brant och med stup efter stigen, tyckte i alla fall mannen. Vad bergsguiden tyckte framkom inte. Efter ett tag såg vi byn i dalen och då gick det lättare att gå den sista biten ner till byn. Väl nere i byn gick vi runt lite och upptäckte då att vi redan gått fel när vi lämnade byn. Nere vid kyrkan hittade vi en skylt som talade om att den rutt som vi valt skulle ta 5 timmar och 30 minuter och att stigningen skulle vara 800 meter. Det blev en lite längre bergsvandring än vi tänkt oss och bergsguiden blev avskedad på stående fot. Till guidens försvar skall sägas att det utgick flera leder från byn och alla var markerade på gulmålade sträck på stenar och träd så hur skall man veta om man valt rätt stig. Ibland blir man helt matt när man tänker på hur dessa fransmän tänker, eller kanske inte alls tänker. De borde nog ta en titt hur de svenska lederna är markerade.