Översvämning och sommarhetta

Idag måste det ha varit årets hetaste dag. Vi önskade mest att vi kunde sitta i skuggan under parasollet och dricka något kallt med isbitar i. Och så ibland låta våra svettiga kroppar få svalka i poolen. Men det fanns för mycket att göra idag, också.
Dagen började bra med att rörmokaren lovade komma redan på förmiddagen och titta på den strejkande toalettkvarnen. Och det gjorde han också. Tog med sig den gamla och lovade återkomma med ett prisförslag på ett byte.
Så vi återgick till att sätta upp plank på vindskyddet vid poolen.

Undertiden hade våra andra hantverkare återkommit med en liten grävmaskin för att gräva för ett fundament till det nya staketet på tomtgränsen. Ett arbete som de avbröt efter bara en halvtimme eftersom det var fel på maskinen. Den läckte olja och ville inte gräva. De försvann med orden "vi återkommer så snabbt vi kan". Det var klockan 11, sedan har de varken synts till eller hörts av.

Vi avbröt för lunch vi 13 tiden. Och hörde att det rann vatten någonstans. Panik, det forsade vatten från den ena toaletten i Gästhuset. Något hade hängt sig i spolmekanismen och det var vatten överallt.
Efter att lyckats stänga av vattnet ute i gatan och torka upp allt vatten (tack för att det är ett stenhus). Återkom rörmokaren och byte ut den felande grejen. Men någon ny toalettkvarn blev det inte idag. Vi har fått kostnadsförslaget, vilket var hisnande högt, men vad göra? Det finns inte några alternativ och toaletterna måste fungera.

Men på kvällen när vi har plockat 6 liter solvarma, doftande hallon och därefter tar ett dopp vid 21 tiden och det är 29 grader i poolen. Då säger vi till varandra: åh vad skönt det är, vad bra vi har det. Då är det lätt att glömma bort det jobbiga och bara tycka att vi har ett "Paradisliv".

Sommar, värme, toalettkvarnar

Sommaren är här, nu är det varmt. Fortfarande kl 22,30 är det 23 grader. Ute "sjunger" klockgrodorna. Ungdomarna i Gästhuset sitter ute i trädgården och spelar spel. En stund idag var det "stå plats" i poolen. Minst 15 personer där samtidigt.

Men vi fick försöka laga "toalettkvarn" i Gästhuset. Dessa eländes kvarnar, vore bättre utan dem, men rören för tunna för att klara av en vanlig toalett. Dessutom elektriska problem med lampor som inte fungerar, vattten som regnar ner i vardagsrummet. Vad är det som händer??

Söndag i Frankrike, ingen jour hos rörmokarna. Hoppas att vi får hjälp i morgon.

Men ändå skönt, problem är till för att lösas. Kul med ungdomarna vi har på besök. De är sociala och trevliga. Peter hade vattenkrig med dem på eftermiddagen vid poolen.

Sommaren är här!!

Coq au vin

I kväll vid 18-tiden kom vår granne Mme Grosdenier springande och var väldigt upprörd. "Vet ni om att er tupp och er höna är på min tomt och de har förstört alla mina pelargoner".
Suck, vad skall vi göra med dessa hemska djur? Fastän de har en stor yta att röra sig på, egna rabatter att sandbada i och massor med plats att sprätta på så måste de rymma och förstöra vår grannes planeringar.

Som tur är var Madame inte allt för upprörd. Efter att jag följt med henne och lyckats schasa in våra rymlingar på vår tomt igen, lugnade hon sig och sa "c'est ne pas grave" som de flesta fransmän gör. För i grund och botten är fransmannen en lugn och civiliserad person och "c'est ne pas grave" är ett av deras favorit uttryck. Vad de sedan säger bakom ryggen är nog en annan sak.

Dock får vi nog köpa lite nya plantor till Madame för vår tupp hade använt hennes pelargon-plantering att bada i och blommorna hade rykt all världens väg. Så vi har börjat fundera på om inte tuppen ändå skulle bli god i en gryta med lite vin.

Aperitif på Château St Julien L'ars

I kväll var vi inbjudna på en aperitif, en slags sommaravslutning på vår fransk-kurs. Slottet ägs av ett amerikanskt par som inte är i Frankrike för tillfället. Vi var inbjudna av två amerikanska kvinnor som precis som vi försöker att lära sig franska på torsdagarna.

En av dem Patti bor och jobbar på slottet som en slags husfru och den andra, Jeanette, har ett eget slott som är mer eller mindre en ruin en bit från St Julien L'ars.

Det har varit väldigt tryckande hett i dag och när vi åkte iväg vid 18-tiden, var himlen mörk och hotfull bortåt Poitiers. Men kvällen blev lyckad och vi klarade oss ifrån regnet, det kom bara några droppar regn och vi kunde hörde åskan längre bort. Tyvärr fick vi inte gå in i slottet eftersom det var abonnerat av en "Stick-junta" en grupp engelska, amerikanska, canadensiska och norska kvinnor som är här en vecka för Workshop. Helt fantastiskt vad folk kan hitta på.

Men vi tog en tur i den 55 hektar stora parken och vår lilla grupp fick husera i ett av husen som en gång varit tryckeri för de nunnor som tidigare bodde på slottet. Vi bjöds på diverse småplock samt drycker. Tyvärr blev det ingen franska pratad i kväll eftersom samtliga utom Peter och jag har engelska som modersmål men det var ganska skönt. Vi får ju på så sätt förbättra vår engelska också.

Kalabalik i hönsgården

I morse var det nära att vi blev av med både vår tupp och vår höna, de sista vi har kvar.

Andra säsongen vi var här, 2007, köpte vi 5 hönor och en tupp. Vi kallade dem vårt A-lag för alla hade namn på A, tuppen hette August och hönorna, Agda, Alva, Antoinette, Amanda och Anna-Lisa. Det var ett trevligt gäng som vi trivdes bra ihop med. Dessutom fick vi via en konferens som var här 2 st ankungar, en gul och en brun. Den bruna blev dessvärre tagen av ett rovdjur redan första veckan men den gula som vi kallade Anton, blev kvar med oss hela sommaren.

Tyvärr så kände han sig väldigt mobbad av hönsen och rymde några gånger till en av våra grannar så vi fick hämta hem honom igen. Och en gång blev han uppjagad på taket till Gästhuset av tuppen. Våra gäster hade stor bekymmer med hur vi skulle få ner honom men han flög ner själv dagen efter.

A-gänget lämnade vi hos en grannbonde när vi åkte till Sverige över vintern och när vi kom tillbaka så var alla hönsen, tuppen och ankan borta tyvärr. Vi fick aldrig någon bra förklaring till vad som hänt.

Så förra våren åkte vi åter igen till marknaden i Lencloître för att köpa nya höns och tupp. Även denna gång blev det 1 tupp och 5 hönor, 1 vit, 1 svart, 2 bruna och 1 gråspräcklig. Vi kallade dem för B-laget. Tuppen fick det ståtliga namnet Baltazar men hönornas namn var aldrig helt klara, de var bara hönorna på B. Baltazar var en lömsk rackare som gärna anföll bakifrån så vi fick inte vända ryggen åt honom för då kom han ångande och högg oss i vaderna.

Under sommaren så fick vi 4 kycklingar. En försvann efter någon vecka men de andra tre växte och blev som det visade sig 2 tuppar och en höna. En ohållbar situation med tre tuppar.

Dock åkte vi till Sverige i slutet av oktober. Som tur var kunde vi lämna våra sprättande vänner i vår hyresgäst Guillaumes trygga vård, trodde vi. Under vintern har vi med jämna mellanrum fått rapporter om det ena frånfallet efter det andra. Så när vi kom tillbaka i början av april hade vi bara en tupp och en höna kvar. Tuppen är en av de kycklingar som föddes här förra sommaren.

Eftersom vi håller på att göra ett nytt staket mot vår granne så passar hönan och tuppen ibland på att rymma och det hade de gjort i morse också. När jag kom ut för att hänga tvätt, möttes jag av tuppen som kom springandes med en foxterrier efter sig. Hunden var nära att hinna upp tuppen flera gånger. Peter och jag fick hjälpas åt att jaga bort hunden som var väldigt envis och hade bespetsat sig på ett skråvmål. Först var jag övertygad om att den redan hade tagit vår höna men när uppståndelsen hade lagt sig kom hon fram och efter en stund kunde vi återbörda både tuppen och hönan till rosenträdgården där de just nu får husera. Vi får hoppas att de har lärt sig en läxa och stannar inne i sin lugna trädgård nu, men troligtvis kommer de att försöka att rymma igen de har ju bara hönshjärnor.

Fête de la musique

Idag är det inte bara den första dagen på sommaren och Fête des Pères (farsdag) i Frankrike det är också Fête de la musique. Musikens dag har firats sedan 1982 i Frankrike. Det är en viktig dag för fransmännen som är väldigt förtjusta i musik och kultur.

Vi begav oss till Poitiers för att se vad som skulle bjudas på idag. Vädret var lagom varmt för att sitta ute och njuta. Vi kom in till stan på eftermiddagen. Det var avspärrat för trafiken i centrala Poitiers så vi kunde promenera omkring obehindrat. Det första vi träffade på var ett gäng country-dansare som hade uppvisning utanför l'Office de Tourisme. Sedan var det bara att vandra omkring och uppleva, njuta, förundras ibland roas av allt vad som förevisades i gathörn och på torg. Det var rock, folkmusik, elektronisk datamusik, dansare. På torget utanför Hotel de Ville var det styltgångare och en akrobat som gick på lina. Ibland stod de olika artisterna så nära varandra att de med starkast förstärkare överröstade grannen.

Framåt kvällen gick vi ner till Musée Sainte-Croix för där uppträdde vår kompis Maria med sina vänner och sjöng jazz a capella, de kallar sig för Jazz-Potes. Det var trevligt och välbesökt.

Sedan gick vi upp till stan igen och åt middag på en liten uteservering, med ett live-uppträdande i gathörnet bredvid.

När vi gick tillbaka till bilen vid 22 tiden höll country-dansarna fortfarande på att dansa utanför l'Office de Tourisme och på andra sidan Notre-Dame var det magdans och två andra grupper som spelade olika slags musik. Och det var tjockt med folk överallt. Verkligen en upplevelse.

Midsommar

Glad midsommar alla. Midsommar kan enligt Wikipedia betyda den tidpunkt som infaller mitt på sommaren. Väldigt konstigt egentligen för det är ju nu som sommaren egentligen börjar eller? I natt är den kortaste natten på året i Sverige, vet inte om det samma gäller här i Frankrike. Men enligt fransmännen så börjar sommaren den 21 juni. Och håller på till den 21 september. Därefter är det höst till den 21 december och vinter till den 21 mars. Varpå det är vår framtill den 21 juni. Det stämmer inte riktigt med vårt svenska synsätt men är kanske mer riktigt nu för tiden även i Sverige.

Midsommar firas inte på samma sätt i Frankrike som i Sverige. Här firar man Féte de St Jean.

Men det är ingen specifik dag utan kan firas lite när man tycker verkar det som. I vår by firade man Féte de St Jean förra lördagen. Då var det en "concours pétanque" på eftermiddagen och sedan på kvällen "D'une retraite aux flambeaux et du feu de St Jean". Det betyder att det var en boule tävling på eftermiddagen och på kvällen ett fackeltåg och en majbrasa, ungefär. Dessutom hade man ställt upp ett öl och vintält där det också gick att köpa lite smörgåsar och grillat. Det var trevligt, brasan var inte stor den gick snabbt upp i rök men det var ialla fall ett tillfälle för byborna att samlas och umgås.

Jag brukar inte sakna Sverige speciellt men just en dag som idag kan jag känna en viss saknad. Mest är det familj och vänner som känns långt borta.

Apprendre le français est difficile

Ja det är något som är säkert, det är inte lätt att lära sig det franska språket. Men vi kämpar på. Torsdagarna i maj och juni har vi mellan 10 och 12 deltagit i en franska kurs för engelskspråkiga i Chauvigny 11 km från oss. Det är inte mycket men det är vad vi har kunnat hitta just nu och vad vi har hunnit med faktiskt.

Två timmar går fort men det är alltid något nytt som fastnar. Och att upprepa saker som vi har lärt oss tidigare är också bra. Våra hjärnor är gamla och fulla med skräp. Ibland skulle jag vilja göra en "omstart" av hjärnan som man gör med datorer. Då kanske saker och ting skulle fastna lite lättare.

Vår lärarinna på kursen är ursprungligen engelska men är gift med en fransman och bosatt här i Frankrike sedan snart 30 år. Kursen är inte bara en kurs utan det är också lite socialt. Vi får träffa andra engelskspråkiga med samma problem och upplevelser som vi har av att flytta till ett annat land. Och vi kan utbyta råd och information med varandra.

Efter kursen har vi gått till torget i Chauvigny för att ta en kaffe tillsammans. Under "lektionstid" är vi väldigt diciplinerade men när vi fikar är det engelska som gäller, då orkar vi inte försöka hacka fram det vi vill säga utan kan prata mer fritt. Dessutom skall jag i ärlighetens namn säga att det inte är helt lätt att förstå engelsmän och amerikanare när de försöker att prata franska. Bilden är från vår fika stund idag i Chauvigny. Vi har haft riktigt skönt väder, hoppas att det fortsätter ett tag.

International Strategy Meeting

Ännu en dag till ända. En ganska lång och varm dag. Den började med att vi serverade frukost kl 8 till våra gäster i Stallet. Sedan skyndade vi oss iväg strax efter 9 för att hinna till Futuroscopet kl 9.30. Vi har fortfarande inte lärt oss att även om det står 9.30 på inbjudan så är det inte det som gäller.

Vi var inbjudna av C.D.T, vilket är Comité Dèpartementat du Tourisme de la Vienne, till ett uppföljningsmöte till det som vi hade i september förra året. Syftet med mötet var att vi skulle få veta vad som gjort sedan sist. Och som sagt vi skulle infinna oss kl 9.30 vid "Accueil Presse"på högra sidan av ingången. När vi kom dit fanns en skylt att vi fick gå till "Accueil Groupe" på vänstra sidan av ingången. De öppnade kl 9.45. V blev insläpta och avprickade och fick vänta igen, till ca 10.15. Därefter gick vi i samlad trupp till lokalen där sammankomsten skulle vara, och fick vänta, igen!! Omkring 10.35 började äntligen mötet, som först inleddes med en snabb presentation av Mr Pascal Jolly, International Sales Manager på Futuroscopet. Vi skulle haft kaffepaus vis 11 enligt programmet, och 11.15 började telefonen att ringa för att påminna om kaffet. Den ringde två gånger till innan det blev paus. Efter en snabb genomgång av den ansvariga internationella försäljningschefen Mme Forsans där vi i fick veta vad som gjort sedan sist. I princip var det att de i år har gjort en 4-sidig broschyr på 6 språk, franska, engelska, tyska, spanska, italienska och holländska. Nåja det är ju alltid en början.

Efter lunchen kunde vi fått stanna kvar och få delta i en guidad visning av årets nya attraktioner men vi valde att åka hem och jobba med att klippa ner buskar, träd och sly mellan oss och grannen. Vi 20 tiden tog vi ett dopp i poolen innan vi åt en lätt middag och därefter åkte tillbaka till Futuroscopet för att se årets nya laser show, "The Bleu Note Mystery" som avslutar alla kvällar.

Det var en underbar kväll, ljummet och stjärnklar och showen är väldigt proffsigt gjord. Regissör till den är Yves Pépin, som tydligen var inblandad i invigningen av OS i Peking. Vi kan helt klart rekommendera dem som besöker Futuroscopet att stanna och titta på showen.

Sommartider

Sommaren är här nu, även om den inte riktigt börjar enligt franskt synsätt förrän till helgen. Så här såg det ut en morgon i förra veckan i vår trädgård med solens strålar i träden. Idag fick vi nya gäster som har tagit plats i Stallet, en liten Ludvig 3 månader och hans föräldrar. Vi har haft underbart väder i kväll och serverade middagen i trädgården. Vi har faktiskt suttit ute tills strax före midnatt. När vi gick in var det fortfarande 18 grader varmt om än lite fuktigt. Det är stjärnklart och klockgrodornas sång är sövande.

La déchetterie

Idag hade vi städdag. Och det betyder - déchetteriet. Den franska motsvarigheten till våra svenska återvinningscentraler. Vi är stamkunder på déchetteriet. Vi är där minst två gånger i veckan, hur kan det bli så mycket att slänga?? La Chapelle Moulière är en alldeles för liten kommun för att ha ett eget déchetterie. Men vi har tre stycken att välja mellan i den stor-kommun som vi tillhör. Vårt närmaste ligger i Bonnes, sedan kan vi åka till Saint Julien L'ars och Sevres Anxaumont också ifall vi vill. Saint Julien L'ars åker vi till ifall vi har elektronik-avfall för det är bara där vi får lämna det.

Déchetteriet i Bonnes är öppet måndag, tisdag, fredag och lördag mellan 14 och 18 och på onsdagar mellan 8 och 12. Det är ett välordnat ställe med 5 olika containrar att lägga skräpet i. En för kartong, en för metall, en för trädgårdsavfall, kvistar och sådant en för sten och porslin och sedan den sista och mest intressanta "tout venante". Det betyder direkt översatt "till alla och envar" Vilket innebär att allt annat som inte passar i de andra fyra läggs i denna.

Vägen till déchetteriet är vacker och går över åkrarna. Vi passerar först en gård som föder upp biffkor och det går utmärkt att köpa kött av dem. Sedan kommer en gård som på fredagskvällar och lördagar har öppet och säljer äpplen och päron. Strax efter det passerar vi La Frolle en handelsträdgård som även säljer frukt och grönsaker efter säsong. Sedan kör vi längst med muren till La Touffou, slottet i Bonnes innan vi svänger av och kör igenom en liten hussamling av moderna hus och så är vi framme.

Idag var det den enarmade mannen som jobbade. Det brukar vara han eller "Madammen" som vi har blivit kompisar med och nu för tiden säger "Ca va" till och "à bientôt" för både hon och vi vet att vi kommer tillbaka, snart.

Och i morgon kommer vi att göra en ny tur till déchetteriet, för vi har i kväll redan packat fyra säckar fulla med trädgårdsavfall. För vi har äntligen börjat med arbetet att rensa mellan oss och vår granne Mme Grosdenier, något vi lovade redan i höstas. Så den här veckan kommer vi att besöka déchetteriet, många gånger.

Hallontider

Sommaren är här och nu växer allt så det knakar, även ogräset. Idag har jag skördat vår vitlök de blev väldigt små i år. Får se om det stämmer som vår granne Mme Grosdenier sa till mig att de fortsätter att växa efter att man tagit upp dem ur jorden. Nu har jag lagt dem på tork uppe på vinden i Ladan. Peter har jobbat på under dagen med vindskyddet runt poolen. Det går sakta men säkert framåt. För varje dag blir trädgården mer och mer som vi vill ha den på baksidan och runt poolen. Det tar tid att få det som vi vill och vi ändrar oss ibland vart efter, troligtvis blir det aldrig helt färdigt. Det är väl det som är charmen med en trädgård.

Just nu mognar våra hallon för fullt. De är stora, saftiga och härligt goda. Vi plockade en skål med oss in i kväll och åt dem med mjölk. Det är Paradisliv.

Bed & Breakfast

Hej!
Vi heter Eva-Lotta och Peter Roovete. Vi äger och driver La Pomme d'Or, ett Bed & Breakfast i hjärtat av Frankrike. Vårt distrikt heter Poitou-Charentes och departementet Vienne. Huvudstad både i distriket och departementet är Poitiers, en trevlig, lagom stor universitetsstad med omkring 100.000 invånare. Syftet med bloggen är att med ord och bilder visa hur livet på den franska landsbygden gestaltar sig. Vi hoppas att vi kan göra det på ett intressant och tilltalande sätt.

Besök gärna vår hemsida: http://www.lapomme.eu/