Kalabalik i hönsgården

I morse var det nära att vi blev av med både vår tupp och vår höna, de sista vi har kvar.

Andra säsongen vi var här, 2007, köpte vi 5 hönor och en tupp. Vi kallade dem vårt A-lag för alla hade namn på A, tuppen hette August och hönorna, Agda, Alva, Antoinette, Amanda och Anna-Lisa. Det var ett trevligt gäng som vi trivdes bra ihop med. Dessutom fick vi via en konferens som var här 2 st ankungar, en gul och en brun. Den bruna blev dessvärre tagen av ett rovdjur redan första veckan men den gula som vi kallade Anton, blev kvar med oss hela sommaren.

Tyvärr så kände han sig väldigt mobbad av hönsen och rymde några gånger till en av våra grannar så vi fick hämta hem honom igen. Och en gång blev han uppjagad på taket till Gästhuset av tuppen. Våra gäster hade stor bekymmer med hur vi skulle få ner honom men han flög ner själv dagen efter.

A-gänget lämnade vi hos en grannbonde när vi åkte till Sverige över vintern och när vi kom tillbaka så var alla hönsen, tuppen och ankan borta tyvärr. Vi fick aldrig någon bra förklaring till vad som hänt.

Så förra våren åkte vi åter igen till marknaden i Lencloître för att köpa nya höns och tupp. Även denna gång blev det 1 tupp och 5 hönor, 1 vit, 1 svart, 2 bruna och 1 gråspräcklig. Vi kallade dem för B-laget. Tuppen fick det ståtliga namnet Baltazar men hönornas namn var aldrig helt klara, de var bara hönorna på B. Baltazar var en lömsk rackare som gärna anföll bakifrån så vi fick inte vända ryggen åt honom för då kom han ångande och högg oss i vaderna.

Under sommaren så fick vi 4 kycklingar. En försvann efter någon vecka men de andra tre växte och blev som det visade sig 2 tuppar och en höna. En ohållbar situation med tre tuppar.

Dock åkte vi till Sverige i slutet av oktober. Som tur var kunde vi lämna våra sprättande vänner i vår hyresgäst Guillaumes trygga vård, trodde vi. Under vintern har vi med jämna mellanrum fått rapporter om det ena frånfallet efter det andra. Så när vi kom tillbaka i början av april hade vi bara en tupp och en höna kvar. Tuppen är en av de kycklingar som föddes här förra sommaren.

Eftersom vi håller på att göra ett nytt staket mot vår granne så passar hönan och tuppen ibland på att rymma och det hade de gjort i morse också. När jag kom ut för att hänga tvätt, möttes jag av tuppen som kom springandes med en foxterrier efter sig. Hunden var nära att hinna upp tuppen flera gånger. Peter och jag fick hjälpas åt att jaga bort hunden som var väldigt envis och hade bespetsat sig på ett skråvmål. Först var jag övertygad om att den redan hade tagit vår höna men när uppståndelsen hade lagt sig kom hon fram och efter en stund kunde vi återbörda både tuppen och hönan till rosenträdgården där de just nu får husera. Vi får hoppas att de har lärt sig en läxa och stannar inne i sin lugna trädgård nu, men troligtvis kommer de att försöka att rymma igen de har ju bara hönshjärnor.